Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 LÄSKUNNIGHET.
gångare i desse vikarier för lagmän och häradshöfdingar, liksom i de
skrifkunniga biträden, som slottshöfdingar och andre hade vid sidan.
Försåvidt som innehafvaren af ett län hade vissa uppdrag af staten,
hafva vi att räkna äfven desse som embetsmän. Att i vanliga fall
länen skulle lemnas åt stormän är klart. I de fall, mot medoeltidens
slut, då ett kronans fäste anförtroddes åt en hel komité, finna vi bland
dennes medlemmar sådane, hvilkes namn ej hafva någon synnerlig klang,
men det är möjligt, att de voro frälsemän, churu ej hörande till de
stora ätterna, hvilke hade haft tillfälle att utmärka sig genom
duglighet. Hade slottet varit anförtrodt åt en ende, hade de fått en
underordnad roll; när det anförtroddes åt flere, blef deras plats mera
framstående.
Jag har en gång läst en urkund från den äldre hr Sten Stures tid,
som är ganska märklig genom det ljus den kastar öfver det
kunskapsmått, som den tiden fanns inom stormannagrupper. Frågan gällde en
handling, utfärdad af den äfventyrliga fru Brita Olofsdotter på Hammersta,
hvilken skulle vidimeras och dermed få ökad giltighet. Den förelades
rikets råd, och de af rådsmedlemmarne, som läsa kunde, funno
handlingen fullkomligt korrekt. De af rikets råd, som läsa kunde!
Man kunde således höra till kretsen af regentens närmaste, till dem,
som hade att utöfva ett betydande inflytande på rikets angelägenheter,
utan att hafva lärt sig läsa. Man behöfde visserligen icke vara
enfaldig, för det man ej kunde läsa; man kunde i lifvets skola hafva
praktiskt inhemtat mycket och kunde derigenom gifva mogna råd, som lände
riket till gagn, men man var dock utestängd från den dyrbara källa för
vetande, som i det skrifna bevaras. Det var visserligen sed att
föreläsa under måltiderna och äfven annars, men detta kan icke hafva gjort
till fylles.
Det hadc varit af intresse, om den nyss omtalade urkunden hade
meddelat, huru månge af rådets medlemmar icke kunde läsa. Att icke
alle vår medeltids stormän voro i afsaknad af denna kunskap är visst.
Den som ledde arbetet med skrifvandet af nye lagar måste hafva kunnat
läsa, en hr Birger Persson, en hr Ulf Abjörnsson, en Algot Bengtsson,
en Thirger lagman. Åt hr Ulf skänkte k. Magnus Eriksson en bibel
på tyska, hvadan denne mans litterära kunskaper synas hafva sträckt
sig utom modersmålets område. Att konungarne kunde läsa få vi väl
anse vara visst; den nämnde k. Magnus hade flere böcker och skänkte
sådana åt sine vänner, hvadan i hans krets läsning synes hafva varit
öfvad och omtyckt.
Man har någon gång velat sluta sig till lekmännens bildningsgrad
från deras testamenten, från den stil, som i dem uppenbarar sig, och
från i dem förekommande citat från den ene eller andre författaren.
Men detta är vanskligt. I allmänhet torde testamentena hafva blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
