Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 HEMMET.
sina hästar, på hundarna, som behöfdes för jagten. Han kunde rida ut,
han kunde jaga. Hade han någon framskjuten ställning inom samhället,
hade han att tänka på statens angelägenheter, då kunde han, med
tillhjelp af en skrifkunnig tjenare, brefvexla med meningsfränder, ifall
det behöfdes med olika tänkande. Han kunde lyssna till hvad för
honom förelästes, men man kunde icke alltför länge vara en uppmärksam
åhörare. Man kunde visserligen tänka, uppgöra planer. En utländsk
författare, som söker skildra lifvet på en riddareborg, börjar med
utropet: ’hvad här är långtrådigt’. Vi kunna vara öfvertygade derom, att
en sådan känsla af långtrådighet icke i regeln förekom, ty man egde
icke tillfälle att anställa jämförelser, allraminst med de förhållanden,
som under senare tider kommo till stånd. Man fann sig utan vidare i
de på ens egen tid rådande förhållandena. Men nog vore det svårt för
oss, som lefva i en verld full af rörelse, af händelser Coch af sträfvanden,
att flytta oss tillbaka till medeltiden med dess lif, som måste synas oss
qviescerande. Krafvet att öfva sig i ridderlig idrott eller, derest man
ej var riddare, i vanlig krigisk idrott, måste hafva fyllt de luckor,
som för oss vore så kännbara. Funnos söner, så hade man ju
alltid ett lifligt intresse att inöfva dem i de färdigheter, som
tillhörde en storman, d. v. s. en medlem af samhällets högsta verldsliga
lager.
Qvinnorna hade med afseende på sysselsättningar och tillfälle
att fylla sin tid en vida bättre ställning. Hos modern uppfostrades
sonen under hans första tid, hos henne uppfostrades döttrarna och kring
henne vistades döttrarna till dess de genom gifte öfvergingo i andra
ätter. Husmodern hade kring sig sina förnämsta tjenarinnor. De
testamentariska förordningarna visa, huru högt man uppskattade deras trogna
tjenst.
Husmodern och hennes omgifning hade alltid tillfälle till
sysselsättning, äfven när omsorgen om hushållet icke kräfde uppmärksamhet;
den omsorgen torde för öfrigt hafva varit anförtrodd åt de tjenande, ty
i det af pedantiska regler omsnörda medeltidslifvet torde allt, som rörde
det egentliga hushållet, hafva varit från början noga bestämdat, allt gick
sedan dess i väl nötta hjulspår.
Alla finare arbeten från medeltiden, i all synnerhet sådana, som på
nutidens språk kallas broderiarbeten, gå i allmänhetens terminologi under
benämningen klosterarbeten — de skola således vara utförda i
qvinnoklostren. Att man i dem verkligen sysselsatte sig med sömnadsarbeten
framgår, så vidt jag vet, endast deraf, att under den nyare tiden
spetsknypplingen varit inhemsk i Vadstena, den stad, som uppväxte kring
den hel. Birgittas kloster, och i Nådendal i Finland, der ett
dotterkloster af stiftelsen i Vadstena fanns. Hvad nunnorna arbetade, kunde
dock endast gälla kyrkliga ändamål, ty de verldsliga intressena måste
ju för dem, som vistades inom klostersamhället, vara främmande. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
