Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Nöjen och njutningar.
Innehåll: Hvardagslif och högtid. — Rosengårdar. — Åtande och drickande. —
Läsning. — Musik. — Dans. — Spel. — Tornej, dyst, bohord. — Jagt.
Jag har redan framhållit den enformighet, som tydligen vidlådde
medeltidens lif, då dagarne förflöto i lugn utan synnerlig omvexling i
sysselsättningar och med få förbindelser med aflägsnare delar af den
yttre verlden. Bref kommo sällan, tidningar aldrig, men väl kunde
luften stundom vara fylld af rykten, mer eller mindre uppgjorda på fri
hand. De fördes kring af de menniskor, hvilka i särskilda uppdrag eller
på grund af böjelse, som nästan framkallat yrke, höllo sig på vandrande
fot. Om ankomsten af en sådan kringvandrande eller kringridande
person väckte förströelse, huru mycket mera lifgifvande var det icke,
om fränder och vänner kommo på besök. Den tiden voro besöken
ofta af längre varaktighet. Resorna voro alltför mödosamma för att det
skulla falla någon in att färdas lång väg för ett helt kort besök. När
gäster kommo, då smyckades allt på det herrligaste.
Medeltidens menniskor intogo en helt annan ställning till naturen
än vi. Under medeltidens förre del synes man knappast haft ögon för
naturen; konstnärerna hemtade åtminstone icke från henne inspiration
för den rika formgifningen. Från medeltidens senare tid finnas så mycket
flere vittnesbörd för den vakne blick man hade för allt som omgaf en,
för det menskliga lifvet i alle dess detaljer och för naturen.
Man gick gerna ut i trädgårdar för att förlusta sig. Stockholms
stads jordebok omtalar ett fall, då en qvinna i staden säljer sin faste
egendom, till hvilken hörde äfven en trädgård på Södermalm. 1 Vid
försäljningen fästes dock det villkor, att säljerskan skulle fortfarande
hafva tillträde till trädgården, för att der förlusta sig med sina barn.
Åfven de förnämare byckte om att förlusta sig i trädgårdar-
Fru Birgitta säger i en af sina uppenbarelser (bok 3 3 kap. 27): jag
såg så som månge örtagårdar på jorden och såg rosor och liljor i
örtagårdarne.’ I en dikt om k. Albrekt liknas Sveriges rike vid en vän
1 I jordebokens terminologi får man noga skilja mellan trädgård = örtagård och
trägård = trähus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
