Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 FESTER.
klostret tvänne timmar voro anslagne åt hvar af dygnets två
hufvudmåltider, kunna vi vara säkra om att lekmännen icke använde mindre tid.
För större beqvämlighet under måltiderna var icke sörjdt. Börd
och stolar voro af den enklaste beskaffenhet (jfr fig. 382). Rikarc
dukade bord finnas afbildade i medeltidens konstverk, men jag är icke
i tillfälle att här återgifva någon sådan bild.
I många hus förelästes under måltiderna.
Fall förekommo, då man icke kunde undfägna sine gäster inom
hemmets murar. De inbjudne voro månge, och förnäme män och qvinnor
kunde den tiden icke resa utan betydande följen. När k. Valdemar
firade sitt bröllopp med dr. Sofia,
der var ock en ärlig sal,
der de herrar inne såto,
medan de både drucko och åto.
När hertig Erik efter i Norge firadt bröllopp kom åter till Sverige, lät
han efter pingsten vid Lödöse tillreda en stor fest.
Då lät hertigen hugga och draga
timmer till att göra en sal,
vore han för penningar fal,
han vore tusende mark värd,
länge stod han innangärd.
Då voro der månge timmermän,
af alle dem då var en den
mästare hade för dem varit,
så vidt jag hafver om landen farit,
jag såg än aldrig annan slik,
så var han stor och höfvelik.
Den tid han [salen] var all reda,
då lät man honom innan breda
med kläde och med baldakin,
jag önskte det han vore min
den förste timme jag honom såg.
Fram med den sal der flöt en å,
vid ett berg uppå en slätt
man hade väggarna alla klädt
med päll och med sindal
å källare var der fullgodt val,
man hade der i marken grafvit,
den elfven flöt ut i hafvet
man förde dit af alla landa
vin och mjöd och alla handa
ting, som man torfte vid
lade man der vid salen ned,
ädlare kost hafver jag ej sett
än de förstar hade der redt.
Den tillfälligt uppförde salen var således utstyrd på det rikaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
