Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORNEJ, DYST, BOHORD. 497
het hänföras till medeltiden. Hon är af intresse redan genom sin
konstruktion. Hon är oss synnerligen dyrbar genom sina målningar, hvilka
till all lycka äro daterade. De i det lägre och smalare koret
förekommande äro utförda år 1323, långhusets målningar hafva tillkommit
år 1494. På insidan af en dörr i kyrkan finnes en målning, således
tillkommen det senare året, som visar en dyst, men af högst
egendomlig beskaffenhet. Två riddare möta hvarandra, den ene har skepnad
af en bock, den andre af en galt, dystspjuten äro fullkomligt korrekta,
vi kunna till och med skönja spår af de för dem karakteristiska
utsprången. Springarne äro svårare att zoologiskt bestämma. Bockens
springare ser väl närmast ut som en räf, galtens påminner onekligen
något om ectt får, ett djur, som synes föga lämpadt för användning i
krigiska bedrifter. Vid sidan af de två kämparne sitter en sugga, som
i ena handen håller en lur, i den andra något som ser ut som en skål.
Suggan synes spela en dubbel roll. Dels representerar hon väl de vid de
ridderlige lekarne uppträdande musikanterne, dels torde hon representera
IR 1å —
Ss.:........
390. Dyst.
den dam, som efter kampens slut skulle åt segervinnaren lemna det
hedrande priset. Om icke det som synes vara en skål utgör priset, kan
jag icke förstå hvad det har här att göra.
För oss, med vår uppfattning af hvad som är passande, synes en
framställning af denna art i en kyrka förfärande. Medeltidens menniskor
nöjde sig emellertid dermed. Kyrkan var visserligen den byggnad, i
hvilken de heliga gudstjenstliga förrättningarna företogos, men under
medeltiden uppfattade man kyrkan derjämte såsom församlingens äfven
för andra ändamål uppförde byggnad. Kyrkorna — när de icke voro
konstruerade af trä — användes som försvarsverk, inom hvilka
menigheten i nödens stund sökte för sig och sin dyrbaraste flyttbare
egendom en fristad. Kyrkorna användes, när så erfordrades, som magasin
för skeppsbrutna varor och äfven i andra fall, hvilket allra bäst framgår
äfven för Sveriges del af förhandlingarna på hansedagarne. Från
kyrkodörren förkunnades lysningarna, och man hade nog qvar från den hedna
tiden den föreställningen, att giftermålet var en handling af civil natur.
Från kyrkodörren eller på ’kyrkobacken’ meddelades menigheten hvarje-
Fig. 390. Efter målning i Råda kyrka, Vermland.
Hildebrand, Severiges Medeltid 2. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
