Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 DANS.
handa saker, som den borde veta och rätta sig efter så under fredliga tider
som under oroliga. Vi kunna derföre icke undra så mycket deröfver,
att folkuppfattningen äfven i verldsliga angelägenheter blef återgifven
inom de helgade murarne. Det var det vanliga folkets uppfattning af
de ridderlige lekarne och af den fåfängliga prakten, som funnit ett
uttryck i denna drastiska framställning.
Ett gemensamt namn för stora festligheter af denna beskaffenhet
var hof. Ördet, i denna betydelse lånadt från tyskan, betecknar ett
festligt samqväm, i synnerhet ett vid hvilket ridderlige lekar förekommo,
ja kunde stundom beteckna endast dem.
Olaus Magni (bok 15 kap. 22) omtalar en annan stridslek, hvilken
dock icke hörde till de ridderlige: tvänne båtkarlar ställdes hvar af dem
i aktern af sin båt, beväpnad med ett spjut, hvilket helt visst var
trubbigt som dystspjutet, båtarne roddes i stark fart mot hvarandre, och
man sökte störta hvarandre i vattnet. Man hade vid sådana tillfällen
ett vid båten fäst långt rep om lifvet, så att den, som fallit i vattnet,
kunde, derest han hade förlorat medvetandet och således icke sjelf kunde
sörja för sin räddning, dragas om bord igen.
Vid ’hofven’ förekom äfven dans; ’med hof och dans och lek och
dyst’ heter det i en af våra medeltidsvisor. Dans förekom äfven vid
andra tillfällen. Han synes icke hafva varit känd under vår hedna tid,
utan blifvit införd med medeltidens kultur, men hade tydligen väckt
stora sympatier. Dans och glädje omtalas såsom sammanhörande saker;
så sades det om dr. Katarina, k. Karl Knutssons maka, att hon var ’till
dans och glädje alltid redo’. En annan gång omtalas ’fröjd och dans
och tornej’. Dans var lätt anordnad och medförde icke sådane
kostnader som tornej o. d. Vandrande musikanter anmälte sig emellanåt.
Store herrar höllo egne musikanter. Den äldre hr Sten Stures
musikanter fingo stundom göra tjenst vid festerna i Stockholms
helgeandsgille. När musikanter ej funnos att tillgå, nöjde man sig med att
sjunga.
Den vanligaste dansen var uppenbarligen en ringdans. Det heter
i en af rimkrönikorna: 1
När dansen gångar i ring
och vänder sig omkring,
han som före var
ofta händer det han efter far.
Ringen kunde vara sluten eller öppen, men var nog i regeln det senare,
och leddes i detta fall af någon fördansare: i den bild, som återgifvits
del 1 s. 174, se vi en öppen ring, som ledes af en man med ett bloss
1 Nya rimkrönikans fortsättningar r. 3010 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
