Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 DANS.
Ännu andre dansar omtalas af Olaus Magni, men om de voro i
bruk hos de förnäme inom samhället, framgår icke af hans redogörelse.
Desse dansar återfinna vi ännu i dag hos allmogen.
’”Under qvädande af stormäns bedrifter’ dansade man, säger Olaus
Magni. Sången i förening med dansen var ctt ytterst karakteristiskt
drag. ’Af den dansen och af den visan vände de icke åter under ett
helt år’, heter det i en handskrift af hvad man i tryck kallat Ett
fornsvenskt legendarium — dansen och visan hörde således samman. Ur de
sånger, som sjöngos under dansarne, hafva våra s. k. folkvisor
uppkommit. Att de folkvisor, som blifvit ända till vår tid bevarade,
derför skulle, alla eller åtminstone de flesta, gå tillbaka till medeltiden, är
dermed ingalunda sagdt.
Dans parad med sång förekommer ännu i flere lekar. Längst har
seden att förena dans och sång blifvit i fullt utbildadt skick bevarad
på Färöarna. Winther (Fæœrgernes Oldtidshistorie s. 443) berättar
härom följande, hvilket torde kunna tjena till belysning af de svenske
medeltidsdansarne, om hvilke dessvärre så litet är bekant.
»Den färöiske dansen är en runddans, man håller hvarandra i
händerna och bildar en krets. År denne alltför stor, brytes ringen, såsom
det heter, d. v. s. en cller flere af kretsens sidor böjes inåt. Dansen
är för öfrigt mycket enkel, och rörelserna bestå deri, att man går två
steg till venster, derpå gör ett litet uppehåll, flyttar den högra foten
fram mot den venstra, flyttar derpå fram den venstra foten o. s. v.
Denna dans är än långsam och högtidlig, än munter och uppsluppen.
Den långsamme dansen är den vanligaste. En uppsluppen yngling
fyller emellertid stundom takten med tre små språng med hvar fot,
hvarigenom rörelsen får fördubblad hastighet. Man måste hafva mycken
öfning för att icke härigenom falla ur takten. Detta kallas stigingar
stev och då stevi eller omqvädet bestämmer rörelsens snabbhet, sjunges
det först. Med hvart nytt omqväde måste derföre takten ändras. Dansen
är oftast högtidlig och långsam, utan någon taktmessig rörelse af
händerna, hvilka i allmänhet hållas parallelt med höfterna, blott de yngre
hoppa stundom i vädret och lyfta händerna öfver hufvudet. På Syderö
dansar man deremot raskare än på andre orter och håller händerna
upplyftade jämnsides med skuldrorna. Sydringarne hafva dessutom bevarat
en runddans med en långt raskare takt, som anses vara den äldste och
i hvilken man väl som vanligt bildar en krets, men man står antingen
på samma ställe eller dansar tillbaka, medan versen sjunges, och skyndar
starkt fram under sjungandet af omqvädet. Under denne dans hör man
försångarens sång långt bättre än eljes, ty han står på samma ställe
under det han sjunger. . . . Det är klart, att på detta sätt lägges mera
uttryck i dansen än eljes; under det man sjunger verserne, som
innehålla den fortlöpande framställningen af qvädets innehåll, riktas allas
uppmärksamhet derpå, men så snart omqvädet, som är ett ständigt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
