- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
501

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPEL, DOBBEL. 501

repande af ett och samma, sjunges, då tänker man blott på att roa sig
af danscen eller ock visa alla genom att sjunga omqvädet, att de
deltaga i handlingen, att de hafva uppfattat hvad som sjunges och att det
gjort intryck på dem. Musiken till de färöiska qvädena måste sökas
förnämligast i omqvädet, ty sjelfva qvädet föredrages halft med
deklamation, halft med sång, hvarföre det icke är så noga med versmåttet.»

Redan under en tidig del af jernåldern synes man hafva roat sig
med spel. En i Skåne för många år sedan öppnad graf innehöll runda,
låga, lindrigt kullriga brickor af ben samt aflånga, smala, med streck
fram mot ändarne betccknade benribbor, som antagas hafva motsvarat
tärningar. Under cn senare del af den hedna tiden användes half-

392. Tärning.

391. Spelbricka.

sferiska brickor (fig. 391), på den undre ytan försedda med ett smalt,
eylindriskt hål, tack vare hvilket de kunde sättas på pinnar i brädet,
å hvilket man spelade. Tärningarne äro alltid tre, de äro fortfarande
aflånge, ehuru icke så smale som under den föregående tiden (fig. 392).
Formen synes oss med skäl egendomlig, då en sådan tärning, utkastad,
måste haft mycket svårt att stanna på någon af de små ändytorna, å
hvilka ess och dus äro markerade — ess och dus böra ju dock för
afgörande af spelet kunna vara lika vigtiga som fem och sex. Vi få
kanske af formen draga den slutsatsen, att man under den hedna tiden
och början af den kristna icke hade sådana spel, i hvilka det gällde
att få ett visst antal ögon på tärningarne för att komma till en viss

Fig. 391. Efter original i Statens Historiska Museum,
Fig. 392. Efter original i Statens Historiska Museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free