- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
509

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPEL, DOBREL. 509

voro icke mindre underkastade spelpassionen än männen. »Från
11-till 1400-talet fanns det icke en enda dam, som ej kunde spela schack
eller tafvel (tables).. De svenska damerna torde icke hafva stått efter
de franska i detta hänseende. Under det k. Valdemars män kämpade
vid Hofva mot hertig Magnus’ trupper, satt dr. Sofia i högqvarteret och
’lekte schacktafvel’. Från medeltidens slutperiod heter det om dr.
Kristina, k. Hans gemål:

hon kunde väl skämta med sitt ord
och tärning kasta öfver tafvelbord.

En annan spelscen finnes afbildad i Täby kyrka i Roslagen (fig.
401). En ung man spelar med döden, hvilken igenkännes på det tunna
kroppshöljet kring benranglet. Spelet är
lyktadt och döden uttalar de hemska orden: jag
spelar dig matt. Vi se, huru fasan målar sig
i ynglingens anlete.

I Peder Månssons stridslag voro spel om
penningar förbjudna, ty de vållade så lätt
strid. I krigslagarne var man angelägen att
aflägsna alla anledningar till oenighet:
lynnenna voro obändiga, ännu mer än vanligt,
då man hade lemnat de vanliga fredliga
sysselsättningarna och var ute i fejd, som skulle
kosta blod och lif. Men äfven med omtanke
för den fredliga samfärdseln ifrade
myndigheterna, icke blott de kyrkliga, mot spel,
till hvilket kärleken var alltför djupt rotad.
Tysklands herskare Otto den store hotade år
952 andlige, som icke ville uppgifva
tärningspelet, med afsättning. K. Ludvig den
helige förbjöd år 1255 all tillverkning af
tärningar inom Frankrike. Men hvad hulpo
alla förbud? Det gick in i den allmänna 401. Spel.
föreställningen, att äfven de heligaste kunde
spela. En fransk fabliau förtäljer, att djefvulen en dag hade lemnat
helvetet. Apostlarnes furste, den hel. Petrus, derom underkunnig,
begifver sig till helvetet, utrustad med spelbord och tre tärningar och
inbjuder djefvulens vikarie, en jonglör, att spela med sig om de arma
själarna, som vistades derinne. Sådant stötte icke under medeltiden.

Äfven i Sverige utfärdades många förbud mot spel. I
Gotlandslagen heter det (kap. 61): »Dobbel (dufl) är aftaget [= förbudet]. Den

som dobblar, vare saker till 3 öre åt socknen. Vill ej socknen utsöka

Fig. 401. Efter originalmålning i Täby kyrka; slutet af 1400-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free