Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGT. 511
jagt; borgerskapet, inneslutet i städerne, hade derigenom intet tillfälle
att jaga.
Jagten försiggick till fots eller till häst — det senare sättet måste
stundom hafva varit omöjligt, då man vanligen jagade i skogarne —,
detta framgår af medeltidens talesätt 1 — och i mången skog stodo
träden hvarandra så nära, att äfven den som färdades till fot kunde
hafva svårt att komma fram. Hunden var jägarens trogne följeslage,
och tonerne ur jagthornet gåfvo lif och lust åt det friska nöjet.
Tvänne jagthorn förvaras i Statens Historiska Museum. Det ena
(fig. 402), mycket stort, skuret i elfenben med mycket upphöjda figurer
öfver ytor, som varit färglagda eller förgyllda, säges vara funnet i
svensk jord och hör till museets äldsta förråd. Arbetet, ytterst
karakteristiskt, tillhör 1000-talet och torde vara för Sverige främmande. Det
kräfver ganska stor ansträngning för att blåsa i detta horn. Det andra
(fig. 403), af elfenben, skänkt till museet af framlidne grefve Axcl
Bjelke, utmärker sig genom rik ornamentik och en sköld, som
innehåller Norges yxbärande lejon. Skölden gör det sannolikt, att detta
horn tillhört någon Norges konung eller drottning.
Slutligen förvaras i museet en afgjutning af dr. Dorotheas jagthorn,
hvilket i det föregående ofta blifvit åberopadt med anledning af de
karakteristiske bilder, som förekomma å detsamma. Det består af
elfenben och är försedt med silfverbeslag, å hvilket emaljerade sköldar
förckomma: det är desse sköldar, som förråda, hvem egarinnan varit. Fig.
404 visar hornets båda sidor.
Jagtscener, målade under medeltidens senare skede, förekomma i
svenska kyrkor. De visa jägaren försedd med horn och armborst eller
spjut. En legend berättar, huruledes en enhörning, hårdt ansatt af
jägaren, söker sin tillflykt hos den i en trädgård sittande jungfru Maria.
Det är, tack vare denna legend, som de rikare utförda jagtbilderne fått
plats bland våra kyrkomålningar.
Fig. 405 för oss längre tillbaka i tiden, till midten af 1100-talet. En
rik ornamental slinga bilder ram om en serie af ytor, hvilka upptagas af
bilder, som framställa en stor jagt. Det är, såsom dr B. Salin visat, 2
den hel. Hubert, som här jagar. Slingorna kring jagtbilderne kunna
tjena som on påminnelse om de hinder, som skogens träd lade för
jJagten.
Huru mycket jagten var omtyckt och, antagligen, äfven huru jagten
hade kommit att ingå i medeltidens symboliska uppfattning af lifvets
förhållanden, visa oss de jagtscener, som förekomma å vissa gotländska
kyrkors yttermurar. Under den romanska tiden lät man gerna en list
1 T. ex. ’reedh ij skogh at iagha’ (Hertig Fredrik), ’at iägha wildyur i skoghenom’
(Själens tröst), Owinin hafdhe för iägheth i them fagra paradiisskoghe
(Medeltidens bibelarbeten).
2 Svenska Fornminnesföreningens tidskrift del 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
