Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGEL. 571
Den betydelse, religionen hade för medeltidens lif och hennes deraf
beroende helgd borde från sköldarne utestänga motiv, hemtade från de
himmelska regionerna. Det finnes visserligen ett sigill af år 1310,
tillhörigt en kyrkoherde i Hestra församling i Småland, 1 som innehåller
en sköld och i denne ett kors med utspringande, nära stammen
afhuggne grenar. Att det är Christi kors, som här är framstäldt, är
uppenbart deraf, att de tvänne korsdelarnes föreningspunkt är täckt af
en fyruddig skifva, å hvilken läsas bokstäfverne XP s d. v. s. Christus.
Det torde vara det riktiga att i detta fall anse sigillets egare eller
guldsmeden, som graverade signetet, hafva begått ett fel genom att
omsluta den religiösa framställningen med en sköld. Jag känner nämligen
i öfrigt endast ett undantag från den regel, som vördnaden för det
heliga gjorde helt naturlig. Under början af medeltiden fanns en mycket
förnämlig slägt, som i sin sköld förde bilden af en engel; flere
medlemmar af slägten kallade sig ock i latinske urkunder Angelus d. v. s.
engel. Från den senare hälften af 1200-talet finnas flere sköldar
tillhörande denna ätt bevarade i sigillen. De visa, huru mycken vacklan
då ännu rådde med afseende på behandlingen af åtminstone de mera
invecklade sköldemärkena. Hr Folke Johansson Engel, en kyrkans
man, utfärdar år 1257 ett bref, hvilket beseglas af hans tre bröder Lars,
Johan och Magnus. I den förres sköld ses i helfigur en upprätt, väl
utförd engel, med store utbredde vingar, i den venstra handen hållande
en korsstaf. I Johans sköld ses likaledes i hel figur en stående engel,
som i den venstra handen håller en bok, i den högra en liljestaf; i
hans sigill är bilden sämre utförd. Magnus har i sitt sigill ingen sköld.
Sigillets yta fylles af bröstbilden af en engel, som håller i den venstra
handen en korsstaf. Bröstbilden höjer sig ur ett dubbelt molnlager,
som uppbäres af en vågrätt liggande nymåne. 2 Man skulle kunna tänka
sig, att bröderne hade kommit öfverens om att i sine sköldar införa
någon olikhet, men detta är uppenbarligen icke händelsen, ty samme
Magnus för år 1268 en sköld, i hvilken ses midjebilden af en engel
med oproportionerligt store vingar, en liljestaf och nedanför engeln en
stor stjerna eller stjernformig blomma. Samme Magnus för år 1287
en sköld, i hvilken ses helbilden af en engel med liljespira, engelns
fötter äro skylde af en stjernformig blomma. Olikheten beror således
helt enkelt derpå, att den heraldiske typen icke var fullt fastslagen.
1 B. E. Hildebrand, anförda arbete ser. 2, fig. 228.
2 Molnen äro här icke betecknade på det vis, som är omtaladt i sammanhang
med fig. 467 i det föregående. Man skulle kunna säga dem här framställda
af två rader rundade tinnar. Jfr B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från
medeltiden ser. 3 fig. 22. Brodern, hvilken lyktade sine dagar såsom erkebiskop i
Uppsala, förde som erkedjekne vid dervarande katedral i sitt sigill en stående
engel, hvars högre vinge riktar spetsen uppåt, under det den andre vänder
spetsen nedåt; engeln håller i den högra handen en liljestaf, i den venstra en
rund skifva, å hvilken läses ett F, begynnelsebokstafven till egarens namn.
Som motsigill använder han ett litet cirkelrundt sigill med en fint utförd
bröstbild af en engel, hvars båda vingar vända spetsarne uppåt.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 6
c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
