Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 SOL. MÅNE. STJERNOR.
Äfven i fråga om andra figurer kunna vi se ett vacklande med
afseende på detaljerne. Detta framträder mera här, på grund af den
ovanlige bilden, som lämpade sig mera för konstnärlig än heraldisk
framstallning.
För att visa detta i sitt slag allenastående sköldemärke af bildar
jag (fig. 487) en grafsten i Skoklosters kyrka, som visar engel-skölden.
Stenen är visserligen förut afbildad i Upplands Fornminnesförenings
Tidskrift häftet 16, men efter en från sidan tagen fotografi, i följd
hvaraf hela teckningen blifvit sned. Min figur är gjord efter en af R.
Haglund omsorgsfullt utförd afklappning.
Till de himmelska områden, som äro synliga för dödliges ögon,
höra sol, måne och stjernor. Solen och månen förekomma i den
tidigare medeltidens konst som personligheter, åkande i hvar sin vagn,
så t. ex. på det antemensale från Broddetorps kyrka, som förvaras i
Statens Historiska Museum. Senare betecknas sol och måne med en
stjerna och en nymåne. Som bifigurer förekomma sol och måne i flere
andliges sigill, 1 men äfven i skoldar, t. ex. den af år 1302, som här är
J W C tv
481 a. 481 b. 483. 486.
Rutor. Trappskuren h Motvända h. h. app-
Schackspelsruta. gere. rutor. öfver gaflar. rutor.
hvarandra.
afbildad fig. 488, tillhörig Valdemar af Kalstad. Ensamma förekomma
sol och måne som sköldemärke i ett vapen af år 1346 (fig. 489). Äfven
förekommer en måne ensam (d. v. s. en nymåne) i en sköld, förste
gången år 1354.
När i en sköld en stjerna förekommer, är det derföre svårt att veta,
huruvida hon skall föreställa verkligen en stjerna eller solen. Namnet
stjerna är dock bäst att behålla, dels för utseendets skuld, dels derföre,
att den danska ätt med en stjerna i skölden (fig. 490), som inkom i
Sverige mot midten af 1400-talet och der kom från början att spela
en framstående roll — hr Erik Eriksson blef gift med k. Karl Knutssons
dotter och derigenom herre till Fogelvik —, i den följande tiden bar
namnet Gyllenstjerna.2 Stjernornas uddar äro af olika antal. 3
Fig. 4381—486. Efter svenska medeltidssigill.
1 T. ex. B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden ser. 2 fig. 100, 101,
198, 209.
2 En stjerna fanns redan tidigare i svenske mäns sköldar, antingen i odeladt
eller i snedskuret fält. Det första fall jag antecknat är från år 1219.
3 Det är möjligt, att stjernorna med sex, sju och åtta uddar tillhöra olika åtter,
men det är ingalunda säkert — medeltidens sigillgravörer voro icke
tillräckligt noga i sina beteckningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
