Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 LEDUNG.
och stundom räknas till Närdinghundra — ställningen synes sålunda
icke hafva varit fullt säker —, Frösåkers skeppslag, som mot
medeltidens slut någon gång kallades Frösåkers hundare, Börstils skeppslag,
Östhammars skoppslag , så ett, som förekommer under den amfibiska
benämningen Skædhundare skiplag (= Valö sn), Hållnäs och Löfsta socknar,
som dock aldrig kallas skeppslag, och slutligen Vestlanda skeppslag,
omfattande Vesslands och Elfkarleby socknar. Förhållandena äro här
så intrasslade, att det icke lönar sig att här försöka ens en utredning.
Det må väl synas, som om förhållandena i ett landskap sådant som
Uppland, så centralt liggande och så pass rikt belyst af ännu bevarade
urkunder, borde kunna vara klara. Genom forskning i urkunderne
kunna vi i många fall icke komma till annat än gissningar. Det är
möjligt, att vi på arkeologisk väg, genom aktgifvande på
fornlemningarnas utbredning, och på filologisk väg, genom ett noggrannt
aktgifvande på ortnamnen, kunna komma något längre, men det dröjer
länge, innan försök i den vägen kunna göras, som medgifva något hopp
om framgång.
Gestrikland räknades till Roden, men några skeppslag äro icke
nämnda inom detta landskap. År 1366 omtalas snäckolag i Helsingland,
men om dem veta vi så godt som intet. Inom Medelpad omtalas
Njurunda, Tuna, Torps, Indals, Ljustorps och Sköns skeppslag. I
ÅÄngermanland funnos åtminstone elfva skeppslag, kanske tolf. Äfven långt
inne från kusten var landet här indeladt i skeppslag: år 1535 omtalas
t. ex. Sollefte skeppslag.
Landet norr om Ångermanland blef först under 1300-talet föremål
för ett lifligare koloniseringsarbete och vi kunna derföre svårligen vänta
att der finna skeppslag. På Åland torde deremot sådana hafva funnits,
ty ännu på k. Gustaf I:s tid betalades härifrån ledungslame.
Om vi således ännu icke mäkta på ett tillfredsställande sätt
besvara de många frågor, som uppstå, när vi egna vår uppmärksamhet åt
det gamla ledungsväsendet, som uppenbarligen varit en mycket vigtig
institution och äfven, när det hade kommit i ett tillstånd af förfall,
hade sin stora betydelse genom att bereda regeringen inkomster, så vill
jag här inskränka mig till att för besvarande upptaga endast en fråga,
hvilken är vida enklare, ty svaret är att söka i historien, den fråga
nämligen: har Sveriges konung under medeltiden utbjudit ledung? Vi måste,
när vi vilja söka svaret på denna fråga, ihågkomma, att ledungsväsendet
icke från början var afsedt för landets försvar, utan för anfallskrig.
Gutarnes villkor, att den ledung, i hvilken de skulle taga del, icke
fick vara riktad mot kristna folk, lemnar oss en antydan, i hvilken
riktning vi hafva att gå för att finna svaret på vår fråga. Det är i
färderna österut, som vi hafva att se ledung utbjuden.
Från den första tid, då kristendomen infördes i Sverige, omtalas
en härfärd, som måste hafva varit en ledungsfärd. Sverige hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
