Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628 LEDUNG.
Ho dem ville till handa gå
och kristen varda och dop undfå,
honom läto de gods och lif
och frid att lefva utan allt kif.
Hvilken heden ej ville så,
honom läto de döden öfvergå.
Sedan svenskt välde hade blifvit upprättadt i Finland eller
Österland, som det ock kallades, och de svenska landskapens antal sålunda
hade blifvit ökadt med ett, förekom der närmast, liksom i moderlandets
landskap, frågan om sjelfförsvar. Men Finland låg isoleradt från det
öfriga Sverige, och det hade tätt inpå sig, åt öster, vilde och mäktige
fiender. Sedan i Sverige krigen och infallen med deras plundringar
och manspillan ej längre voro hvad man årligen kunde vänta, utan —
dess bättre — undantagsfall, intog Finland en särskild ställning: fienden
fanns i omedelbar närhet och en fiende, hvilken så godt som aldrig
höll sig stilla. Man kunde hvart ögonblick vänta hemsökelser. Här
qvarstodo sålunda de gamla förhållandena. Man var angelägen att göra
gränsen i öster så stark som möjligt. Långt i öster uppfördes Viborgs
fäste af sten, »det hus är hedne mäns återhåll, så att Ryssarne nu hafva der
mindre våld än förr». Fogden på Viborgs hus, »som väl tordes se hedne
män och vid hedningar ej var allt oblyg», utvidgade småningom det
svenska väldet, underlade sig Karelen och intog fästet på Keksholmen,
hvilket dock år 1295 åter gick förloradt.
Mot de ständigt pågående smärre gränsstridigheterna fick man reda
sig med egna krafter, men angreppen blefvo våldsamma eller
uppenbarligen hotade i högre grad än annars, då måste moderlandet komma
till hjelp och då kunde efter gammal sed ledung uppbjudas.
Så skedde uppenbarligen, när Keksholms fäste hade gått förloradt.
Om pingesdagar der efter vara [år 1299]
då ville marskalk Törgils fara,
af konungens vägnar hade han redt
den vänaste skeppshär man hafver sett
och ville de hedne ej längre skona,
foro då och byggde Landskrona
med elfva hundrade före män,
det förmår väl konungen af Sverige än.
Ett fäste anlades i Ingermanland mellan Ny- och Svärtaåarna,
hvilka förenades medels en graf eller, såsom det under medeltiden hette,
grop. Ryssarne gjorde der anfall.
Helsingarne lågo alle i en hop
vid södre ändan af den grop
De mottogo anfallet, sköto, höggo och stucko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
