Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 BEVÄPNING.
vapen bar under medeltidens slutskede vet jag icke. Måhända är det
luranglar, som vi här hafva för oss.
En sammansättning af yxa och spjut visar oss fig. 623, ehuruväl i
detta fall spjutet kom mindre till dess rätt, då yxbladets öfre hörn går
lika långt upp som spjutspetsen. För den anfallne måste det hafva
varit obehagligt att få båda spetsarne på en gång in i kroppen.
Fig. 624 är väl egentligen endast en yxa, då spjutspets alldeles
fattas, men vapnet är här behandladt på ett sätt, som icke fullt stämmer
öfverens med de vanliga yxornas tunge, kraftige former. Nacken är
; xz j
n
1
;
;
p B 1
» )
l
H
1
j
l
1 )
pl 7 n l
!
1l
h
paf dy
ovanligt rikt utvecklad, och derföre bör detta vapen omtalas i
sammanhang med de föregående och efterföljande figurerna.
Pig. 625—628 framställa för oss en annan grupp. I fig. 624 satt
yxan allra ytterst på skaftet. Här sitter hon längre ned. Hon har
fortfarande en starkt utpräglad, spetsig, rätt utspringande eller nedböjd
nacke. Yxans öfre hörn slutar i regeln något nedanför spjutspetsen,
hvilken i fig. 628 är fullt utpräglad. Ibland skjuter yxhörnet högre
upp än spjutspetsen (fig. 626). Detta sålunda i flere varianter
förekommande vapen svarar mot hvad man i senare tider kallat hellebarder
Fig. 620—623. Efter snidade eller målade bilder i svenska kyrkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
