Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVÄPNING. 643
och torde äfven under medeltiden haft samma namn. Det är möjligt
att någon verklig skilnad icke finnes mellan polyxan och hellebarden,
utan att det är samma sak, som går under olika namn, ett äldre, ett
något yngre.
Bågen är ett urgammalt vapen, i Sverige, liksom i den öfriga
verlden. Något karakteristiskt utseende synes den svenska medeltidens
båge ej haft. Han bestod af den egentlige bågen, det böjda trästycket,
och strängen. Med tillhjelp af bågen sände man ut en pil, som äfven
kallades arv (isl. örv) eller kolf (kolfer). Ördet pil är lånadt från ut-
landet — det latinska pilum —, arv är den nordiska benämningen.
624. 625. 628. . 628.
Olaus Magni har i sin här ofta åberopade bok en framställning af
en bågtillverkare, som för tillfället är sysselsatt med att åstadkomma
ett armborst. ÖOfvanför hans arbetsplats hänga flere pilar af olika
utseende, enspetsade med hullingar, två- eller treklufna, treklufna med
hulling å hvar spets, en alldeles tvär i den främre änden, alltså
antagligen en kolf (jfr fig. 629).
Det finnes i våre urkunder en pil, som har ett särskildt namn:
han kallas dalapil. Ördet antyder, att detta slag af pilar måste hafva
Fig. 624—628. Efter snidade eller målade bilder i svenska kyrkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
