Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 VAPENSYN.
Mot midten af 1300-talet kände man behof af ytterligare
förstärkning af ryttarehären. Då infördes, genom k. Magnus Erikssons
förordning af år 1345 och genom hans landslag, den bestämmelsen, att hvilken
bonde som helst kunde, derest han egde tillräckliga tillgångar, blifva
frälseman, d. v. s. vinna skattefrihet, i händelse han ville göra
krigstjenst till häst. Desse nyvordne frälsemän och deras efterkommande,
så länge de orkade uppcechålla hästtjensten och dermed frälset, kommo
under den förut anförde rubriken ’mindre män för sig’. De torde hafva
uppträdt, när krig utbröt, ensamme, utan någon följeslage.
Hvad den nämnde landslagen föreskrifver om frälsets krigstjenst är
följande. 1
»Nu på följande sätt ega frälsemän tjena sin konung. Hvilken
man, som vill hafva sitt gods frälst, vare sig han är riddare eller sven,
ingen undantagen, skall hafva en häst värd fyratio mark, bättre och ej
värre, dertill örssadel, hjelm och fulla vapen både till lekamen och
benen, intet undantaget hvarmed en god man må värja sig. Hvart
år äåttonde dagen efter sankt Peters dag 2 skall vapensyn hafvas i
Uppsala af allt Uppsala biskopsdöme, i Vesterås af Vesterås biskopsdöme,
i Strängnäs af Södermanland, i Örebro af Närike, i Linköping af
Östergötland, Kind, Tjust, Vedbo, Grenna, Tveta, Vist och Visingsö — d. v.s.
Linköpings stift utom Gotland —, i Kalmar af Kalmars fögderi och Öland,
i Rydaholm af Tiohärad, i Falkenberg af norra och södra Halland —
som den tiden hörde till Sverige —, i Skara af Vestergötland och Dal,
i Tingvalla [Karlstad] af Vermland.»
»Kan det så vara, att af bönder någon vill varda frälsesman, då
skall han sig reda innan den dagen både med häst och vapen, så att
de, som vapensynen skola skåda å konungens vägnar, skåda hans mandom
och fröjd, häst och vapen, så ock om han förmår det frälset uppehålla
med gods, som förut är sagdt.»
»Alle frälsemän skola komma till vapensyn, och skall hvar man,
vare sig han är riddare eller sven, sjelf hafva sina vapen på och sitta
på sitt örs [— häst] och hafva både vapen och örs såsom förut är
sagdt.»
»Nu om frälsesman åldras eller är gammal och oför, så att han ej
förmår sjelf uppehålla tjensten, då skall han sjelf komma till
vapensynen för dem, som henne skola skåda å konungens vägnar, med häst
och alla vapen, som höra till, och te sitt fall, och hafva en man med
sig, som skall tjena i stället för honom. Då skola de, som förestå
vapensynen, skåda hans fall och om den mannen, som i stället för
honom skall tjena, är nyt [duglig] till rikets tjenst eller ej. — — Kan
1 Konungabalken kap. 11.
2 Den latinska öfversättningen af landslagen säger sankt Peters och sankt
Pauls dag, hvilken firades den 29 juni. Alltså skulle vapensynen hållas den
5 juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
