Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOR SOM FÖRSVARSVERK. 673
godt skydd. Var fienden envis och stark, kunde det hända, att de
försvarande måste draga sig tillbaka, men detta skedde från en våning
till en annan. En trappa, lik den första, ledde vanligen upp till den
tredje våningen, till den fjerde ledde en stege, som naturligtvis af de
belägrade drogs upp, sedan de uppgifvit den underliggande våningen.
Fienden kunde använda eld, han kunde försöka bräcka murar och
derigenom till sist vinna seger, men historien visar, att äfven regelrätt
uppförda fästen kunna på sådant sätt intagas eller förstöras.
Det fanns ännu inom kyrkan en ytterligare möjlighet till försvar.
Från tornet, vanligen från den andra våningen, ledde en mindre dörr
ut till vinden öfver långhuset. Men hade fienden väl kommit in på
denne vind och var han, trots de förluster han måste hafva lidit,
manstarkare — då var allt slut.
Jag antager, att man i främsta rummet för att öka kedjan af
försvarspunkter med ännu en länk, tog sig för att stegra kyrkans
försvarskraft genom anbringande af ett östligt torn. Ett sådant finnes stundom
äfven när tornet i vester saknas.
Innan jag går vidare, vill jag här insätta några af ildningar, hvilka
torde vara tillräckliga för bildande af ett korrekt omdöme. Jag tager
här endast enstaka exempel.
Öland är, trots den stora yta, som kalkberget intager, ett bördigt
land. Det var i gamla tider ett rikt land, tack vare dels åkerbruket,
dels handeln med andra land, på hvilka Öningarne — så kallades fordom
Ölands inbyggare — under medeltiden höllo- Om tidiga
handelsförbindelser vittna de myntskatter och föremål af främmande ursprung, som
ofta, ända från den tid, då romerska arbeten bragtes upp till Sverige,
gömdes i Ölands jord. Två långsträckta kuster lockado till segelfärd,
do höllo äfven landet öppet för anfall från sjön. De nuvarande
kyrkorna på Öland äro bedröfliga att se. Under slutet af 1700-talet och
under början af innevarande århundrade hafva de antingen förlorat alla
karakteristiska drag eller blifvit helt ombyggda — i det ena eller det
andra fallet har intet åstadkommits, som kan kallas vackert. 1
Jag kan visserligen icke säga, att de ursprungliga öländska
kyrkorna voro utmärkta Enf någon synnerlig skönhet — de stå i detta
afseende betydligt efter de gotländska kyrkorna —, men deras duglighet
som försvarsverk, parad med en fullständig — och nödvändig — hänsyn
till gudstjenstens fordringar — är ett ytterst mätkligt kulturhistoriskt
drag. Tack vare de af högsta byggnadsmyndighet godkända
ändringarna eller ombyggnaderne finnes i närvarande stund ingen öländsk
kyrka qvar, som vittnar om det forna utseendet. Fordom voro på ön
1 Den förtjenstfulle forskaren i Ölands förhållanden och fornminnen, prosten
Ahlqvist omtalar de nybyggda eller i ny stil ändrade kyrkorna med åde
varmaste loford — ett betänkligt vittnesbörd om smaken på 1820-talet i vårt
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
