Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734 STOCKHOLMS STADS BEFÄSTNINGAR.
Kanske var en viss port mera utrustad än de andre med värn. Hvad
Stockholm beträffar synes den norre porten hafva varit den starkaste.
Stadens norre del var uppenbarligen den ypperste. Der låg rådhuset
mellan sankt Nicolai kyrka och stadens förnämsta torg, i hvilket de
förnämsta gatorna utmynnade. Derinvid låg det starkt befästade slottet.
Krigshistorien visar oss, att de svåraste farorna gemenligen hotade från
norr. 1 Det var ej under då, om man förlade det starkaste försvaret
för staden till dennes nordände. Det är derföre sannolikt, att det är
den norre porten, som är afbildad i stadens tvänne äldsta sigill.2 Det
är derföre skäl att åt dem egna någon uppmärksamhet.
Den norre porten var dubbel och hvardera porten var, för
säkerhetens skuld, anbragt i ett högt och starkt torn. Porttornen voro
således tvänne. I Stockholms stads skottebok talas om det /yttersta’
norra tornet, hvilket förutsätter att det äfven fanns ett innersta — efter
nutidens språkbruk vore det rättare att säga yttre och inre, då yttersta
och innersta förutsätta ett mellersta, hvilket aldrig omtalas och aldrig
funnits.
Den höge sandåsen, som från 1300-talet bar namnet Brunkeberget,
stupade mot strömmen, genom hvilken han blifvit afskuren, den ström,
som på norra sidan skilde stadsholmen från fastlandet. Mellan branten
och vattnet fanns en slät yta, smalast midt fram, den s. k. sandbron
med hennes kapell, i hvilket vägfarande, vare sig de foro bort eller
hunno sitt mål, hängåfvo sig åt sin andakt, förhoppningarnas eller
tacksägelsens, vidare åt vester, der sankt Klaras kloster låg, och åt
öster, der sankt Jakobs kyrka var anlagd. Mellan sandbron och den
egentlige stadsholmen låg den vida mindre holme, hvilken erhållit
namn af det på honom under 1300-talet anlagda Helgeandshuset. Från
denne holme gick bro öfver till den norre maimen (sandbron) och till
stadsholmen. 3
Det yttre norra porttornet låg på den norre änden af
Helgeandsholmen. Der var uppenbarligen dess rätta plats: för den fiende, som
ville anfalla, bereddes en svårighet derigenom, att man måste närma
sig porten på den norra, timrade bron, hvilken icke hade en så
synnerligen stor bredd. Att det yttre porttornet verkligen hade detta läge
omtalas i en anteckning i Stockholms stads jordebok för år 1490:
Johanniterbröderne i Eskilstuna uppläto till staden, efter ’vår herres
och höfvidsman hr Sten Stures och rikets råd vilja och samtycke, all
1 När hr Karl Knutsson och Engelbrekt ryckte fram mot Stockholm, kommo de
dock till söderport. När en fullständig belägring företogs, måste fienden
naturligtvis sätta sig i besittning af Södermalm lika väl som af Norrmalm.
2 Man hör stundom sägas, att det är slottet, som är afbildadt i sigillet, men
detta är orimligt, ty sigillet är stadens, men slottet var icke stadens och kunde
derföre icke för denne vara något betecknande.
Här fanns visserligen i strömmen norr om Helgeandsholmen ett par ännu
mindre holmar, men desse saknade egen betydelse och hafva i senare tid vuxit
samman med Helgeandsholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
