- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
761

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HELSINGBORGS KÄRNA. 761

hvilket icke är ursprungligt, utan ersätter, såsom ännu qvarvarande
konsoler visa, ett ursprungligt korshvalf.

Hurudan den våning varit, som legat öfver den nuvarande högsta,
kan nu icke afgöras. Att murens öfverkant uppburit tinnar kunna vi,
såsom sagdt, se af Brauns teckning äfvensom af väfde danske tapeter
från 1600-talet. En sådan afslutning med tinnar var för öfrigt det vanliga.

Som den öfverste delen fattas, kunna vi icke göra oss en
fullständig föreställning om kärnan och hennes olika delar samt den
bestämmelse, som hvar del hade. Äfven med afseende på de bevarade
delarne är det icke alltid lätt att komma till full klarhet.

Våningen A med hennes knappa ljustillgång kan icke hafva varit
använd som annat än källare.

Våningen B, den första, till hvilken man kom utifrån, måste hafva
varit afsedd för byggnadens försvar och i henne har helt visst
vaktmanskap funnits, den del af besättningen, som var uttagen för den
dagliga tjenstgöringen. Denna skulle här passa på porten och på de
befallningar från herrskapet, som kunde meddelas. För att få värme
i. rummet inom de tjocke murarne och de helt visst icke med glas
slutne gluggarne fanns en spis, i hvilken dessutom maten kunde
tillagas.

Våningen C med hennes spis och bakugn var uppenbarligen afsedd
för hushållsändamål, icke för dem, som höllo vakt i våningen längre
ned, utan för herrskapet, som bodde högre upp. Här torde dessutom
de tjenare hafva uppehållit sig, som icke voro upptagne af
tjenstgöring.

Våningen D i det skick, i hvilket hon blifvit tills nu bevarad, är
uppenbarligen herrskapets bostad — det är praktvåningen, med
hufvudrummet, hvars utstyrsel åtminstone vid högtidliga tillfällen torde hafva
varit praktfull, med sidogemaket med dess stora fönster och eldstad,
med det lilla kapellet, hvars utseende är lättare att i tanken konstruera
fram än hufvudsalens och sidogemakets. Hurudana förhållandena
vorohär, innan de två våningarna hade blifvit sammanslagna till en, kan.
nu icke utrönas. Antagligen var våningen Da äfven då hufvudvåningen,.
ehuru i sådant fall allt i denna var mycket enklare.

De högre upp liggande våningarna, Db (under den ursprungliga
anordningen), Ea och Eb hafva icke någon utpräglad karaktär. De,
liksom alla nedanför liggande våningar, äfven hufvudvåningen, hafva
varit afsedda för försvaret, men dessa öfversta våningar hafva
derjämte kunnat tjena som bostads- och vistelserum för de förnämligare
medlemmarne af konungens eller slottshöfdingens. följe- Detta kunde
vara stort och kräfde då ganska mycket utrymme.1

Brunius antager, 1 att den nuvarande öfversta våningen E tillhört

slottsherren. Han anför icke något skäl för denna uppfattning, men

1 Skånes konsthistoria under medeltiden s. 410.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free