Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762 HELSINGBORGS KÄRNA.
denna synes i väsentlig mon bero på den omständigheten att inom
denna våning förekommer det höga och breda fönster eller dörr som
ledde ut till den kring nästan hela kärnan löpande altanen. Det är
dock dervid att märka, att denna öppning hör till Eb, icke till Ea,
hvadan man, efter sammanslagningen af de två våningarna, icke kunde
komma upp till öppningen och altanen utan användande af en inne i
hufvudrummet uppförd trätrappa. Det öfver E nu förekommande
hvalfvet är, såsom Brunius med fullt skäl framhållit, icke tillkommet
under medeltiden, hvadan det är svårt att från de nuvarande
förhållandena draga giltiga slutsatser rörande de ursprungliga. De
förhållanden, som af mig blifvit framhållna eller antydda, yppa, enligt min
uppfattning, med full klarhet att våningen D var hufvudvåningen.
I hela det mäktiga tornet finnas utom iakttagelse- och
skjutgluggarne, som förekomma i alla våningarna, och do små ljusgluggarne,
som behöfdes för trappans belysande, endast tre större öppningar:
ingångsporten och dörrfönstren i sidogemaket i våningen D och i
våningen Eb. Dessa tvänne senare öppningar hafva hittills varit
uppfattade såsom ledande till burspråk, d. v. s. till altaner, från hvilka
man kunde tala till menigheten. Burspråk funnos för sådant ändamål
på städernes rådhus. Under den nedre af dessa två större öppningar
finnes ingen antydan om tillvaran af en altan. Men för burspråk
kunna dessa öppningar icke hafva varit afsedda, ty man skulle tala
från burspråket, men från dessa öppningar eller från utanför dem
anbragta altaner kunde man icke utan den allra största ansträngning
tala till en vid kärnans fot samlad skara. För öfrigt — hvarken i
fredliga förhållanden eller i krigiska — fanns någon anledning för
slottshöfdingen, vare sig konungen eller någon hans ställföreträdare,
att på detta sätt meddela sig med folket. Från en höfvidsman till
hans underlydande gåfvos meddelandena på ett helt annat sätt. Dessa
större öppningar hafva tvifvelsutan varit mera afsedda för nöjet af en
vid utsigt, med hvilket ju äfven kunde vara förenad förmonen att
iakttaga fienden. Dessa öppningar sitta så högt, att deras vidd och
höjd icke kunde skapa någon fara för tornet och dem, som befunno
sig deri.
Det är af vigt, då Helsingborgs kärna är den enda till vår tid
bevarade byggnad af detta slag inom Sverige, att egna någon
uppmärksamhet åt frågan om kärnans ålder. Brunius yttrar i afseende
härpå följande. 1 »Den der något befattat sig med byggnadskonstens
studium, finner vid första anblicken af kärnan, att den icke har någon
hög ålder, och vid inträde deri blir detta ännu påtagligare. Om denna
byggnad tillhörde den äldre rundbågsåldern, så skulle man, enär god
1 Shkånes konsthistoria under medeltiden s. 412. — Jag citerar hellre detta
Brunius’ arbete, derföre att det är senare än hans monografi öfver Helsingborgs
kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
