Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:T OLOFS BORG. KASTALAHOLM. LANDSKRONA. 803
fästadt och att anlägga det nya fästet. När detta byggdes var det
nödigt att, när arbetsfolket for efter sten, sand och kalk, låta en
betäckning af tolf till femton man följa hvar pråm. 1
På Åland, vid en smal vik, som sträckte sig långt in i landet,
låg Kastalaholm, som börjar omtalas i slutet af 1300-talet. Slottet
intogs och förstördes af Danskarne år 1507, men blef derefter återstäldt. 2
Till sist må nämnas Liiumaan linna i Euraåminne socken och
Junkarsborg, som stängt segelleden uppför Svartå i Karis socken (Nyland),
»hvilka torde vara identiska med de borgar, som omtalas i
öfverenskommelsen mellan hr Knut Boson och fogden Jakob Abrahamsson».
I detta sammanhang får jag ock omtala Klinteholm, som hertig
Erik, k. Albrekts son, uppförde på Gotlands landsbygd, och der han
till sist afled. Vid Vestergarns kyrka hade Vitalianerne byggt ett
fäste kalladt Landskrona. 3
Vi komma nu till en ny grupp af fästen, nämligen de stormännens
bostäder, som voro uppförde på sådant sätt, att de utgjorde verkliga
fästen, som till och med kunde hålla stånd mot verkliga belägringar. 4
Vid flere tillfällen har jag haft anledning framhålla, huruledes under
medeltiden lynnena voro temligen stridiga, huru man särskildt under
medeltidens förre del kunde vara beredd, så godt som när som helst, på
ofred. Men desse herrebostäder voro icke så starkt befästade blott på
grund af någon allmän och ständig oro i landet. Motivet låg tvärtom
i stormännens begär att spela en framstående roll, att mera än regenten
bestämma rikets öden. Med sådana sträfvanden, då man sjelf alltid
var redo till anfall, kunde man för visst räkna på att sjelf blifva
anfallen, och för att möta sådana anfall behöfde man ett fast hem. Att
det låg en hotelse i uppförandet af dessa fasta hus, kunde ingen
förbise, och man hade medvetande deraf, att det icke borde stå hvem
som helst fritt att på sådant sätt bidraga till störande af lugnet.
Derföre åstadkommo stormännen vid mötet i Halmstad år 1483 ett
formligt beslut, att frälsemännen skulle hafva rätt att befästa sine gårdar.
Vid mötet i Kalmar samma år gjordes härtill det betänkliga tillägget,
att de store herrarne egde rätt att förvägra konungen eller hans
ombud inträde, derest de visste sig vara inför konungen anklagade. 5
1 J. R. Aspelin, Olofsborg, Berättelse om slottsbyggnaderne uppsatt före borgens
restaurering 18672—16877 (1886), med planritningar och teckningar.
Bomansson, Finlands fornborgar. Kastelholm (1856).
Möjligen i anslutning till någon gammal kastal.
ÅÄr 1452 kom en svensk trupp för att anfalla Vidtsköfle gård i Skåne, men
drog sig tillbaka, då man från gården helsade med ett kanonskott. Viks slott
i Uppland förmådde under hr Gustaf Erikssons befrielsekrig uthärda en
långvarig belägring.
Vid mötet i Nyköping 1396 beslöts, att alla under ofredstider uppbyggda
fästen skulle nedrifvas, derest icke konungen och drottningen önskade deras
bibehållande. Härmed torde icke de befäste gårdarne hafva varit afsedde
utan sådana uteslutande för krigiska ändamål afsedda fästen, som i så stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
