Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812 BORGARNAS BETYDELSE.
de vanliga och de mera för försvaret anlagda, hade samma
bestämmelse, hvilken sålunda gjorde sig kännbar under den första kristna
tiden liksom under den föregående.
Det genom kristendomen förmedlade sambandet med den yttre
verlden gaf anledning till uppförande af verkliga fästen. En stor del
af dessa, befästningarna kring städerne, slotten vid sidan af städerne,
andra fästningar, som af regeringen uppfördes förnämligast vid de
allmänne stråkvägarne — allt detta gällde endast försvaret och hinder
mot framträngande fiender.
En annan karaktär hade onekligen de fästen, som af enskilde —
jag menar här såväl lekmän som andlige — uppfördes. De voro icke
afsedda för rikets försvar, utan för att betrygga den af egaren önskade
ställningen inom samhället. Dessa fästen voro icke afsedda att vara
röfvareborgar, men det är icke blott sannolikt, utan fullkomligt säkert,
att innehafvare af sådana borgar utöfvat våld mot sine underlydande.
Men att göra sådant var ingalunda den egantliga uppgiften, när
borgen byggdes. Ur den hedna tidens demokratiska samhälle växte
fram, med nödvändighet, medeltidens aristokratiska, hvilket bragte
förhållandena framåt, men, såsom naturligt var, med öfverdrift. Det
fordrades i början hvarjehanda nöd och sedermera k. Gustafs
statsmannabegåfning för att afhjelpa olägenheterna.
De enskildes medeltidsfästen voro, sade jag, icke afsedda för rof,
utan för upprätthållandet af vederbörandes makt gent emot regeringen.
Om, det oaktadt, hände, kanske icke sällan, att borghöfdingen inom sitt
område och kanske inom andres öfvade våld — särskildt i Skåne
förekom detta —, kände man med sig, att uppförandet af en borg å de
enskildes sida hade en viss betydelse gent emot det allmänna.
Ännu i midten af 1400-talet begärde en erkebiskop i Uppsala
tillstånd att uppföra en borg. Ansåg han sig behöfva tillstånd, då måste
alle andre, som uppförde borgar, hafva behöft begära tillstånd dertill.
Af sådana ansökningar finnes emellertid ingen bevarad. Särskildt under
de oroliga tiderna efter midten af 1300-talet torde den ena borgen efter
den andra hafva uppstått utan begärdt lof. Alla de under denna
sorgliga tid tillkomna borgar utgjorde ett betänkligt angrepp mot
konungamakten: hvarje storman ville göra sin makt gällande. Vi
måste derföre erkänna dr. Margaretas statsklokhet, när hon genom köp
satte sig i besittning af den ena enskilda borgen efter den andra.
Detta var ett vigtigt medel för höjande af konungens makt gent emot
de enskilde stormännen.
De lemningar af vår medeltids enskilda slott, som uppgräfvas, lemna
oss en ytterst obetydlig ledning för uppfattningen af hvad dessa slott
voro. Förhållandena ändrades under tidernas lopp. Ett 1200-talets slott
var nog helt olika ett slott fräån 1400-talet. Det är mycket möjligt, att
ett slott från 1300-talet icke fullt öfverensstämde med ett slott från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
