Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRUTET. 825
och sätt eld på den. Då flyger hon genast i hvilken riktning man
vill och förvandlar allt till aska. Man kan efter behag använda denna
sammansättning för att flyga eller för att härma åskan. Skall hon
flyga, måste omhöljet vara smalt och långt och väl fyldt af den väl
hoppressade massan. Vill man härma åskan, bör omhöljet vara kort
och groft, fyldt till hälften samt omgifvet af en mycket stark
jerntråd. I hvart omhölje måste finnas ett hål, i hvilket man kan fästa
en veke.» 1
Enligt samtida författare hade Grekerne under 900- och 1000-talen
dels små eldrör, som krigarne höllo bakom skölden och helt
oförmodadt slungade i fiendens ansigte, dels gröfre rör, som voro fästa vid
skeppets förstäf och slungades öfver till fiendens fartyg, hvilka
antändes. Sådana eldskott utbredde förskräckelse, ty ’fienden var icke
vand vid eld, som icke, efter sin natur, stiger uppåt, utan slungas mot
föremål af den, som skickar elden, ofta nedåt eller åt sidan’. 2
Den grekiske elden var känd af Byzantinarne ända från 600-talet,
af Sarrasenerne från 1100- och 1200-talen, af Vesterländingarne efter
första korståget. Marchus Græcus redogör för sammansättningen,
hvilken icke var densamma som i krutet, och uppgifver, att de olika
ämnena kokades ihop. Denne eld kallas ock stundom flytande.
Småningom utträngdes den grekiska elden af krutet, hvilket i början var
finstött som mjöl, ej kornigt. Det mjöliga krutet med en sådan
sammansättning, 3 som nyss uppgafs, var nutidens krut betydligt
underlägset.
Att följa kruttillverkningens utveckling i Europa kommer icke
oss vid. Det må vara nog att egna vår uppmärksamhet åt
kruttillverkningen i Sverige, om hvilken vi dessvärre icke hafva många
underrättelser. När krut här förste gången användes, är icke kändt.
År 1360 blef rådhuset i Lybeck förstördt genom ovarsamt hanterande
af krut, 4 och det är väl troligt, att man redan då kände krutet i
Sverige. I den äldsta räkenskapsboken för Stockholms stad, som fanns
i behåll i början af detta århundrade — nu är den förlorad —,
omtalas redan i början (hon går från år 1431) inköp af byssekrut. År
1464 omtalas stadens pulvermakare, som gjorde pulver, d. v. s. krut
till rådets behof. År 1478 åtnjöt pulvermakaren, utom fri bostad, 24
mark penningar i lön, tio år senare utgick lönen med 30 mark och tio
alnar kläde från Leyden. Man mäktade dock icke inom staden till-
1 Efter citat hos Viollet-le-Duc, Dictionnaire du mobilier français i artikeln Trait
à poudre.
Jfr Susane, Histoire d’artillerie, s. 34.
3 Om andra blandningar för åstadkommande af krut jfr Spak, Öfversigt öfver
artilleriets uppkomst och utveckling i Europa, del 1, s. 23.
Murbeck, Anmärkningar om krutets ålder och bruk i allmänhet och i synnerhet
i Sverige, i k. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar,
del 4, s. 329.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
