- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
826

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

826 KRUTET.

verka krut i tillräcklig myckenhet, åtminstone icke när ofred väntades.
År 1477 inköptes krut och pilar från Lybeck. Den ursprungliga
metoden att bereda krutet, genom att stöta de olika deri ingående ämnena
i mortlar, blef småningom öfvergifven, då man måste tillverka krut i
större qvantiteter. Hemming Gadd anlade år 1506 en krutstamp i
Kalmar.

Krutet var af olika slag för olika eldvapen. Peder Månsson
omtalar i början af 1500-talet i sin Stridskonst följande slag.

Pulver till stora byssor.

Tag salpeter två delar, kol brändt af pilträd en del, svafvel en
del och stöt väl hvart för sig och sedan blandas det väl samman,
dernäst stänkes det pulfret med ättika, så att det blir däfvet, och stötes
så däfvet och sedan hafves det i solen till att torkas, sedan låtes det
i fjerdingstunnor, i hvilka det sammantryckes något litet och gömmes

till dess behof göres.
Pulfver till slangor.

Tag fint salpeter tre delar, kol, brändt af pilträ eller små qvistar,
en del, brännesten (svafvel) en del, stötes allt väl och siktas genom
ett hårsåll, hvart för sig, och sedan blandas allt samman, sedan stänkes
med starkaste ättika med någon qvist, som ej gifver för mycket af
ättikan på det som stänkes, och röres samman, sedan stötes det än en
gång mycket väl och torkas sedan i solen, och blifver godt.

Pulfver till handbössor.

Tag späde qvistar af hasselträd och skala af barken, skärande dem
i små stycken, och lägges i en stor lerkruka och täppes ofvan på med
ler tillstruket ett lock, sättes sedan in i ugnen eller i stark eld, och
när krukan vänder åter att röka, då tages ut, låtandes henne kallna och
sedan öppnas, uttagande kolen, och af dem tages en del, af brännesten
en del, salpeter fem delar, och stötes ganska väl och siktas genom
sållet ofta, hvart för sig, och blandas sedan samman och stänkes med
brännvin och stötes åter mycket väl, och har du icke brännvin, så
stänkes det med stark ättika och stötes väl och torkas sedan i solen
och gömmes.
I Stockholms stads böcker omtalas under 1400-talet brännvin flere
gånger i sammanhang med kruttillverkningen. Pulvermakaren Berend
fek åren 1469 och 1470 penningar för ’brännvin till krut’. År 1494
voro tre personer (af dem var en pulvermakare) uppkallade inför
rådet, derföre att de brännt och sålt brännvin; sådant vard dem
förbudet, men väl fingo de bränna brännvin till kruttillverkningens behof.
År 1498 fick Kort flaskedragare uteslutande privilegium på tillverkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0826.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free