Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830 BLIDOR.
terpentin, en del pix greca, och det gjutes på veken, läggande fyra
vekar samman, och midt inne mellan dem uppfylles hålet med osläckt
kalk tre delar och en del brännesten sammanblandade, och så blifver
deraf ett bloss, som är mycket nyttigt att hafva på murar, der väktare
vaka mot fienden, eller att leda hären genom trånge, ty det gifver
stort ljus, som ej kan slockna.
Att slå ned murar.
Der som slott och städer ej kunna vinnas genom storm, då gräfvas
lönlige jordgångar och fästes jorden med bräden, till dess man
kommande varder in under slottsmuren, och der muras en jordkula, starkt
som en ugn, mot muren, der grundvalen är, och sättes der en tunna
eller fjerding pulver och muras tillgången igen förutom ett litet hål
vid jorden, der från pulvertunnan och genom det hålet lägges pulver
på jorden och så all vägen bort åt jordgången, och när som allt är
till redo och tiden beqvämlig, då tändes i pulvret och elden löper så
in till tunnan tändande henne, och den pulvertunnan slår murarne ned
och strax stormas manligen.
Kruttillverkningen var i Sverige försvårad genom brist på
salpeter.
Innan jag öfvergår till eldvapnen, är det nödigt att egna någon
uppmärksamhet åt de krigsredskap, som allra tidigast ersattes med
eldvapnen, nämligen belägringsmaskinerne.
BLIDOR. När det var fråga om en belägring, voro de af gammalt
brukliga skjutvapnen, spjut och pilar, otillräckliga: med dem kunde
man träffa försvararen, men mot murarne mäktade de icke åstadkomma
det minsta. Dertill fordrades kraftigare medel. Sådana voro de
kastmaskiner, som i Sverige och Danmark kallades blidor, i Norge
valslungor. Man kastade med dem stenkulor mot murarne af det fäste
eller den stad, som belägrades. Man har i Stockholms ström hittat
flere stenkulor, som antagligen varit riktade mot slottet, men, vare sig
de hunnit målet eller icke, fallit ned i det slottet omgifvande vattnet.
Dessa tillknackade, sferiska stenkulor äro af olika storlek. De mindre
kunde göra nytta mot byggnader af mindre motståndskraft. Mot fasta
stenmurar kräfdes kulor af större tyngd och omfång.
Bruket af blidor — namnet förekommer äfven i tyskan — synes
hafva kommit till Norden i början af 1100-talet, samtidigt med den
från utlandet lånade befästningskonsten, hvilken i hög grad skilde sig
från de värn, hvilka man under heden tid uppförde af stenar, som icke
voro med hvarandre förbundne medels murbruk. När k. Erik emun
år 1133 belägrade Haraldsborg, använde han en blida, till hvars upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
