Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842 KANONER I SVERIGE. STENBÖSSOR. FÖGLARE.
Förste gången finna vi i vårt land en kanon omtalad mot slutet
af 1300-talet. När i sammanhang med k. Albrekts och hans sons
frigifvande ur fångenskapen år 1395 en hanseatisk besättning kom till
Stockholm, öfvertogo dennas anförare från slottets förre innehafvare
’ene grote stenbusse’, en stor stenbössa, hvilken i annat fall hade kunnat
användas till att göra skada på slottet. Det synes således den tiden
icke hafva funnits mera än en kanon på Stockholms slott. Den
hanseatiska besättningen förde med sig fyra stenbössor med stenar
(stenkulor) och krut.
Blidorna kastade i regeln stenar, och de bössor, som aflöste dem,
kastade likaledes stenar, hvilke dock småningom aflöstes af jernkulor
eller, såsom de under medcltiden kallades, jernklot.1 Namnet stenbössa,
hvarigenom skilnad gjordes från bössor, hvilka icke utslungade stenar,
förutsätter tillvaran af bössor af annat slag. För att stenkloten skulle
verka, måste de vara stora, och de kanoner, ur hvilke sådana stenklot
slungades, måste ock hafva varit af ganska stor vidd. Småningom
torde stenbössa hafva fått betydelse af en bössa af en viss storlek
(eller med någon annan för samtiden känd egenskap), ty i en
handling af år 1512 2 omtalas jernlod till stenbössor. Stenbössor betydde
således till sist något annat än bössor, med hvilka man sköt stenklot.
Ett namn på kanoner, som förekom vid midten af 1400-talet, men
sedermera försvinner, är föglare. Det förekommer i en urkund af år
1452 rörande Finland. Föglare förekomma äfven i rimkrönikans
skildring af marsken hr Karl Knutssons belägring af Stegeborg år 1439;
marsken var kommen dit och slottets besättning ville gerna komma
åt hans lif:
ty de fjorton föglare vände
alle mot den rnorra sida,
der mente de göra marsken qvida — —
deras byssemästare het Rodenborg,
han bad dem vara utan sorg,
ville marsken den vägen gå,
visst skulle han der döden få. — —
Marsken visste ej deras onde grund,
han for till det hålet i samma stund.
Strax de fingo marsken se,
fullgörla [= fullt väl] kände honom de. — —
Då han skulle åter gånga hem,
Rodenborg var ej sen
och sköt till marsken med en byssa — —
byssan sig utaf ställningen slog,
20 famnar stenen öfver marsken tog.
Rodenborg i samma stunde
fyrade den andra det raskaste han kunde,
1 I en urkund af år 1525 omtalas 250 jernklot, stora och små.
2 Styffe, Bidrag, del 5, s. 506.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
