Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDSTYCKEN. KARTOGER. 843
kammarn utaf byssan sprang,
den stenen gick ej tjugo famnar långt.
Så fyrade han uppå den tredje bössa
och mente råka marsken till vissa,
den bössan honom sjelf med stjerten rörde,
han föll neder, hvarken såg eller hörde,
den stenen nalkades marsken der
ej uppå två hundra famnar när.
Sedan sköto andre med de bössor flera,
marsken skadde de ej dess mera. 1
Föglaren hade således en kammare — mera om sådane i det
följande — och utslungade stenkulor. Namnet återgifver det franska
veuglaire, hvilket också tidigt försvann ur den militäriska terminologien.
Det är icke möjligt att uppgifva, huruvida man i Sverige med
benämningen föglare afsåg något särskildt slag af kanon. Ordet kan hafva
betecknat en stor kanon i allmänhet. En sammanställning med öfriga
kanonnamn kan icke leda till något resultat, då namnet föglare icke
förekommer samtidigt med de andra, till hvilka vi nu öfvergå.
I främsta rummet bland de tyske kanonerne sattes ’hauptbiüchsen’.
De motsvaras tydligen af hvad man i Sverige kallade hufvudstycken.
Namnet förekommer först i början af 1500-talet. År 1506 omtalas
’hufvudstycken och andra bössor’. I ett förut åberopadt bref af år
1512 talas om ’dessa efterskrifna byssor och värjor, som först äro tre
gjutna hufvudstycken med sex kammare, fem andra smidda
hufvudstycken med nio kammare — tre gjutna jernlod till de största
hufvudstyckena, 32 jernlod, som tjente till de andra hufvudstyckena’ m. m.
Förmodligen svarade de svenska hufvudstyckena fullkomligt mot deras
tyske namne; de voro stora och prydliga, bestående af en vidare
cylinder, röret, och dess smalare fortsättning, kammaren, vare sig denne
direkt mottog laddningen eller inrymde, när kanonen skulle aflossas,
en lös kammare, hvilken för tillfället insattes.
Till de store kanonerne hörde äfven kartogen, på medeltidstysk?
kartowe eller kartaun. Att denne kanon var stor, framgår af att bret
från hr Johan Månsson (natt och dag) af år 1509, i hvilken han
beklagar sig för riksföreståndaren, att höfdingen på Kalmar slott, trots
ingånget stillestånd, brukat mot svenskarne ’sine kartoger och andra
svåra skott’.
De långsträckte kanonerne med sina dödande skott synas hos
medeltidens menniskor hafva väckt en liflig påminnelse om ormarne och
deras giftiga bett. Vi hafva i det föregående haft tillfälle att se de
tyska namnen basilisk, wurm (jfr lindorm), schlange, i franskan
förekomma basilics, coulevrines, serpentins. Beslägtade med dessa namn,
såsom antydande stora farligheter, äro dragons volants, scorpions och
sirènes, hvilket sistnämnda ord motsvarar det tyska singerin.
1 Karlskrönikan, v. 6081 f.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
