Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 4. Flottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864 LEDUNGSSNÄCKA. SKEPP.
De fartyg, som det ålåg häraden att hålla i beredskap för
deltagande i den af konungen påbudne ledungen, kallas i våre
medeltidsurkunder häradssnäckor eller häradsskepp. K. Albrekt hade år 1376
tagit en snäcka af Skärkinds härad i Östergötland. År 1387 talas om
de två ’naves expedicionales’ kallade snäckor, som Norrbo hundare i
Vestmanland hade att utrusta. Hr Birger Ulfsson hade af Asbolands
härad i Norra Kalmar län fått ett häradsskepp, hvilket han pantsatt
år 1396.
De norska ledungsskeppen voro af olika slag. Af de 312 skepp,
som hela det norska landet skulle ställa till konungens förfogande,
funnos 195 tjugosessor, 116 tjugofemsessor och en tretiosessa, d. v. s.
de hade 20, 25 eller 30 roddarebänkar, med plats för en roddare vid
hvar reling. Roddarne voro således 40, 50 eller 60, och då i ledungen
det ej var nog med en omgång roddare och då man behöfde folk såväl
för bevakande af skeppet, när det låg vid land, som ock för härfärd i
landet, få vi antaga, att antalet menniskor å de tre olika slagen af
fartyg något öfversteg 80, 100 och 120. Besättningarnas storlel å de
svenska haradssnäckorna torde väl hafva varit ungefär densamma.
Östgötalagen omtalar, såsom redan är anfördt del 1, s. 1014, en
fiæþertiugh sæssa, en fyrtiosessa.
Då snäckor fordrades af häraden, torde vi vara berättigade att deraf
sluta, dels att sådana farkoster lämpade sig för krigiska ändamål’, dels
att de voro af en ganska vanlig konstruktion. Också omtalas emellanåt
snäckor såsom tillhörande enskilda personer. Hr Ture Bjelke hade en
snäcka, som seglade från Lybeck till Stockholm. Biskopen i Strängnäs
uppgifves år 1449 hafva en ’stor’ snäcka på 14 läster, till hvilken hörde
en båt på en läst. Om denna snäcka kunde kallas stor, så framgår
deraf, att snäckorna i allmänhet icke voro stora, hvilket stämmer
öfverens med nordtyska uppgifter från medeltiden. En snäcka om 20 läster
omtalas i en handling af år 1504. År 1393 omtalas snäckor och ett
stort skepp — alltså räknades snäckorna ej till de stora fartygen.
OÖrdet snäcka såsom fartygsnamn förekommer i isländskan (snekkja)
och motsvaras i medellågtyskan af ordet snicke.
Skepp var det allmänna uttrycket för farkoster, såväl stora som
små. Så talas år 1507 om tvänne den danske konungens skepp, hvilka
närmare bestämmas såsom en kreare och en jakt. Men ibland har skepp
tydligen en mera inskränkt betydelse, och då ingå icke under denna
benämning de mindre farkosterne. Så talas t. ex. i en konglig
skrifvelse af år 1534 om ’skepp och jakter’. Medeltidens terminologi är
emellertid så nyckfull, att vi icke hafva att fästa synnerlig vigt vid
sådana distinktioner. En gång, i en medeltidsdikt, heter det:
han kom tillsamman mycket folk
både med snäckor, skepp och holk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
