Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 4. Flottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBENÄMNINGAR. STORMÄNNENS SKEPP. 873
mans sak. Mycket mera var att iakttaga med afseende på
konstruktionen; det var icke alltid lätt att få det nödiga materialet, detta var
tvärtom mycket svårt, hvaröfver mången bevarad urkund innehåller
klagomål. När man år 1505 skulle bygga ett skepp i Åbo, måste man
skicka till Riga för att få kabelgarn och ankaren. Året derpå var det
ej möjligt att skaffa vågenskott till ett fartyg, som var under byggnad,
utan måste man skaffa sådant från Riga. Huru mycket konung Gustaf
behöfde hemta från Danzig för att få sin store kravel färdig, har redan
blifvit omtaladt. Det hufvudsakliga trävirket kunde man naturligtvis
vinna inom landet. År 1527 höggos mastträd på Kolmorden; ännu
hundra träd skulle fällas, hvart af tolf famnars längd.
En antydan om den ändring i sjöfartsförhållandena, som skiljer vår
hedna tid från medeltiden, ligger i namnen på de olika slagen af fartyg.
Den hedna tidens fartygsnamn voro inhemska; som sådant kunna vi
räkna till och med namnet drake, då detta här användes i en
öfverflyttad betydelse; det ursprungliga ordet drake, såsom betecknande en
vingad orm, hade då redan genom lån vunnit burskap i de nordiska
språken. Deremot äro namnen på de olika större fartygen under
medeltidens senare del icke inhemska, utan internationela. Namnet barsa
återfinnes i italienskan, spanskan och provensalskan under formen barca.
Butzan heter i det äldre franska språket buce eller busse. Galeida är
också en främmande beteckning. Kraveln heter i franskan caravelle,
i italienskan caravella, i portugisiskan caravela. Förhållandena hade
mycket ändrats från den tid, då den nordiska benämningen för sjömil,
vika, vann burskap i Hanseaternes tyska språk.
Såsom redan blifvit framhållet, hade ledungssnäckorna kommit ur
bruk i och med upplösningen af hela ledungsväsendet. Sverige var
utan flotta. Den föregående tidens flotta af snäckor, som ej voro stora,
kunde för öfrigt icke upptaga striden mot de större fartyg, som
grannstaterne hade skaffat sig. För att Sverige skulle kunna få en flotta,
måste man vidtaga alldeles nya åtgärder. Det gick dessvärre långsamt.
Makten i politiskt hänseende hade småningom glidit öfver i
stormännens händer. Tack vare stormännen började man i Sverige få större
fartyg.
Att stormännen skulle hafva egna fartyg var en sjelfklar sak. Såsom
vi sett, hade stormännen i de flesta fall gårdar i olika delar af landet,
och man behöfde besöka än den enec, än den andre. Stormännen deltogo
i behandlingen af rikets angelägenheter. De måste besöka rådsmöten
och andra församlingar. Som landsvägarne voro öfver hufvud taget
dålige, föredrog man, när valet stod öppet, sjöfärder framför resor till
lands. Den som innehade, såsom fogde eller länsinnehafvare, ett fäste
vid kusten, måste förse sig med besättning och försvarsmedel. Till de
senare hörde ock fartyg, då man måste skaffa sig kännedom om en
sjöledes sig närmande fiendes rörelser och då man dessutom måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
