Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÅRIGHETER FÖR KRIGFÖRINGEN. 879
vidt omfattande samlande och kritiska sofrande af materialen, utan
hvilka en sannskyldig historia icke kan skrifvas. Jag har också i
allmänhet lemnat mine föregångares arbeten åt sidan, endast då och då
rådfrågande dem, för att se till huruvida det lyckats dem att tyda visse
punkter, som synts mig oklare, när jag sökt direkt från urkundernes
splittrade uppgifter komma till de resultat, hvilka jag åsyftat. 1
Jag ordnar min framställning kronologiskt och lemnar derefter en
systematisk öfversigt af de olika slagen af vår medeltids krigsföring.
Små infall från främmande håll och mindre inrikes gränsfäjder lemnar
jag å sidan, då sådana förekommo alltför ofta och vi af dem hafva
mycket litet att lära.
Innan jag öfvergår till min framställning, torde det vara skäl att
framlägga några allmänna inledande anmärkningar.
I det föregående har jag mer än en gång haft tillfälle att
framhålla, hvilka stora sväårigheter funnos under medeltiden för samfärdseln.
När medeltiden gick upp öfver vårt land, funnos ännu många minnen
qvar af de olika delarnes forna sjelfständighet, hvilken, om än icke
fullständig under den äldsta tid, till hvilken historiens ljus hinner, dock
var alltför stor för att passa väl samman med de behof och fordringar,
som voro oskiljaktigt förbundna med en regering, som omfattade hela
landet. Landskapens benägenhet att hålla på minnena af tidigare
sjelfständighet gynnades af de förhållanden, som naturen hade skapat inom
vårt långsträckta, skogiga, ojämna land. Svårgenomtränglige skogar,
vanligen äfven uppburne af bergshöjder, bildade brede hindrande
gränsmurar mot grannlandskapen. Inom desse murar, i sjelfva landskapet,
voro förhållandena mycket skiftande. Der kunde finnas en
hufvudbygd, mera öppen, mera odlad af gammalt, med tätt liggande kyrkor
och bygdcentra; der funnos skogsbygder, i hvilka odlingen ännu ej hade
hunnit så långt, i hvilka bostäderne lågo spridde på stundom rätt
betydande afstånd från hvarandre. Och vägarne — jag har redan i förste
delens slutkapitel funnit anledning att framhålla, huru illa bestäldt det
var med dem.
Till denna splittring af landet med de enskilde delarnes ärfda
benägenhet för en viss sjelfbestämmelserätt kom ännu ett, som är att i
detta sammanhang beakta. För medeltiden utmärkande är just
sträfvandet att komma ifrån den gamla splittringen, att låta riket träda i
stället för samlingen af landskap. Mycket för hela Sveriges kommande
tid vigtigt och genomgripande arbete utfördes i denna riktning inom
1 P. O. Bäckström har i sin Svenska flottans historia (1884) åt medeltiden egnat
— tio sidor. J. Mankell har i förste delen af sin Öfversigt af Svenska krigens
och krigsinrättningarnes historia (1890) åt medeltiden egnat inemot 600 sidor,
men i denna således ganska vidlyftiga öfversigt äro t. ex. ’krigsmaskiner och
artilleri’ affärdade på — fem sidor. Beståndande värde ega ännu de
afhandlingar om vapen och krigskonst, som äro intagna i k. Vitterhets Akademiens
och k. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar under förra
och under början af innevarande århundrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
