Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892 KRIGFÖRINGEN
september. Vid Miolkalang (vid Finjasjön) slogs en dansk här — 300
riddare och svenner togos till fångar —, Helsingborgs slott belägrades,
Lund, Malmö och Skanör friköpte sig från plundring.
Hvad sedan följde hör icke till krigshistorien.
De stridigheter, som förekommo under början af k. Magnus
Erikssons regering, fäjden mot hr Knut Porse, oenigheten med k. Valdemar
i början af 1340-talet, k. Magni ryska krig kunna vi lemna å sidan, då
de icke gifva oss någre lärdomar rörande vår medeltids krigskonst. Ej
heller sthiden mellan k. Magnus och hans son Erik bjuder något af
intresse. Men en krigföring måste här omtalas, emedan dess få fakta
äro i högste grad betecknande.
K. Valdemar var angelägen att komma i besittning af Skåne, som
han hade måst afstå till Sverige. Helsingborg var landskapets
vigtigaste ort. Att vinna Helsingborg var detsamma som att vinna Skåne.
I juli månad 1360 befann sig k. Magnus i öfre Sverige. Befälet på
Helsingborgs slott innehades å hans vägnar af hertig Albrekt af
Meklenburg, hvilken, utan att k. Magnus visste derom, tio år tidigare hade
åtagit sig att skaffa Helsingborgs fäste i k. Valdemars händer mot en
ersättning af 10,000 mark silfver. I början af augusti låg k. Valdemar
i läger utanför Helsingborg. En svensk här låg vid Rögnebro, nära
riksgränsen, ty Skåne, ehuru den tiden lydande under Sveriges konung,
räknades icke till Sverige. Vid riksgränsen synes denne här hafva legat
alldeles overksam, till en del — torde vi få antaga — på grund af
den tidens uppfattning, att man ej var förpligtad till krigstjenst utom
landamäret.
Albrekt af Meklenburg blef konung i Sverige, men endast en
ringa del af landet tillhörde honom under tiden närmast efter hans
ankomst till Sverige. Öfrige delar måste småningom, delvis med
vapenmakt, vinnas. Åbo hus belägrades åren 1364—1365. Kk. Magnus och
Håkan kommo vesterifrån med en här in i Mälaredalen; hären var
samlad från Danmark, Norge och de landsändar i Sverige, som ännu voro
k. Magnus trogne, marschen gick den vanlige vägen öfver Tiveden och
fortsattes genom Närike och Vestmanland. Mellan Vesterås och
Enköping stod ett slag, i hvilket k. Magnus blef fånge. Derefter sökte
Albrekt och hans anhang att genom belägringar komma i besittning af
de svenska slott, som ännu höllos k. Magnus till handa. Strider
förekommo här och der i landet. K. Valdemar underlade sig en del af
sydvestra Sverige, äfvensom, synes det, Gotland. K. Håkan belägrade
Kalmar och satte sig i besittning af Borgholm med Öland.
Några upplysningar af intresse för krigshistorien finna vi i de
räkenskaper, som under åren 1365—1367 fördes af den meklenburgske
adelsmannen Raven van Barnekow såsom fogde öfver Nyköpings län, hvilke,
dess värre dock endast i utdrag, blifvit tryckte af Styffe. 1 Redogörelsen
1 Bidrag, del 1, 62 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
