Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT SLUTET AF 1300-TALET. 897
de flesta fall, smärre strider. Hästarne förlorades dessutom icke endast
i öppen strid, utan äfven i följd af de strapatser, som åtföljde färderna
genom landet.
I april 1371 stod en fosterländsk upprorshär norr om Stockholm,
vid Edsvikens norre ände; ett stilleståndsfördrag gjorde slut på faran
för Stockholm. I augusti månad samma år befann sig k. Håkan i ett
befäst läger på Norrmalm, men äfven denne gång afvärjdes anfallet
på Stockholm genom aftal. På hvilke vägar och under hvilka
omständigheter de två härarne hunnit fälttågens ändpunkter i Stockholms
närhet — derom sakna vi alla upplysningar.
I mars 1380 kungör k. Håkan, att Tyskarne i Sverige uppsagt
freden och voro färdige att anfalla med all makt, hvarföre han befaller
sine undersåtar att skyndsamt rusta och samla sig till rikets försvar.
Danskar och Norrmän lära hafva infallit i Vestergötland, der Skara
stad med domkyrkan uppgick i lågor. Äfven Jönköping, Örebro och
Vesterås brändes. Mindre strider förekommo annanstädes, såsom när
k. Albrekt år 1384 intog Laholms fäste. Svåra tider hvilade öfver
landet. Äfven när öppet krig ej förekom, fanns ingen ro eller säkerhet.
Biskop Nils i Linköping yttrade i augusti 1387, att man knappnast
vågade sig utom hus. Det var under dessa tider af den yttersta
osäkerhet som det ena fästet byggdes efter det andra, hvarpå jag fäst
uppmärksamheten i den föregående uppräkningen af svenska
medeltidsfästen. Rimkrönikan säger
— — hvar konungen hade ett fäste
de Svenske byggde två eller tre der näste.
Margareta Valdemarsdotter, k. Håkans enka och k. Olofs, den siste
Folkungakonungens, moder, var sedan år 1387 regentinna i Danmark,
sedan år 1388 »Norges rikes mäktiga fru och rätte husbonde». Till
henne vände sig allt ifrån början af år 1388 de svenske män, som ej
sågo något hopp att utan andras hjelp få Sveriges öden bättrade.
Den ene stormannen efter den andre tog henne till Sveriges
fullmäktiga fru och rätte husbonde, de förklarade sig hålla de fästen de
innehade henne till handa.
Fru Margareta hade sålunda från början fast fot i de landskap,
som lågo hennes förre två riken närmast, i Vermland och
Vestergötland. Inom detta senare kom den afgörande striden att stå. K.
Albrekt hade under sommaren farit öfver till Meklenburg, för att skaffa
sig hjelp till den stundande striden. Efter seglationstidens slut
färdades han öfver till Kalmar och ryckte derifrån under de kalle och
korte vinterdagarne upp till Vettern, der Rumlaborg af honom intogs.
Målet för härfärden var Vestergötland, der Axevalls fäste belägrades
af dr. Margaretas anhängare. Återvägen blef honom stängd,
derigenom att en fientlig här, utgången från Halland, i hans rygg hunnit
tram till Jönköping. Allt måste derföre afgöras. Den 24 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
