Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898 KRIGFÖRINGEN
stod striden å och invid de frusne mossarne i Åsleds socken, nära
Falköping. Den svenske hären, anförd af marsken hr Erik Kettilsson,
och dr. Margaretas trupper hade haft förmonen att välja platsen för
striden. De stodo på den fasta marken mellan Mösseberg och kärret.
K. Albrekt lät sine ryttare gå fram öfver kärret, hvars is ej visade
sig stark nog för en sådan börda. Han led ett svårt nederlag. Fången
fördes han till Lödöse, der hans mäktiga motståndarinna mottog honom.
Men hans fall återställde icke lugnet. I Stockholm hade Tyskarne
makten. De företogo en härfärd åt Uppland och Vestmanland,
Enköping och Vesterås brändes. Bonde- eller Skadeberget i närheten
af den förre staden fick sitt namn efter den skada, som bönderne
der ledo.
Östersjön hade länge varit hemsökt af sjöröfvare, hvilke
uppträdde på egen hand och rent af börjat blifva en makt på hafven.
Krigförande makter fikade efter deras hjelp och voro villiga att köpa
henne. Till sist funno Hanseaterne handeln alltför mycket störd och
grepo till extra åtgärder. Penningar anskaffades genom att lägga tull
på alla handelsfartyg, fredsskeppen utrustades och sändes ut, efter år
1386 hörde sjöröfveriet ej till regeln, utan till undantagen. När k.
Albrekt blifvit fånge, vände sig hans fränder till de inom
Meklenburg belägne hansestäderne Rostock och Wismar och förmådde dem
att sända skepp till Stockholm, som alltjämt stod på Albrekts sida.
De två städerne gjorde mera än så. De läto förkunna, att alle de,
som ville på egen bekostnad, fara och vinst, gå ut mot Danmark och
Norge, för att röfva, plundra och bränna samt derjämte förse
Stockholm med lifsmedel och hvad annat der kunde behöfvas, skulle infinna
sig för att erhålla kaparebref af de två städerne, hvilkes hamnar alltid
skulle stå öppna för dem till att der införa och sälja sitt rof. De
forne sjöröfvarne helsade med glädje den nye ofriden och vände åter
till sitt äfventyrliga yrke. Röfvareflottor uppenbarade sig allestädes
i Östersjön, äfven i Nordsjön. Fetaliebröderne — så kallades
sjöröfvarne, derföre att de till förevändning för sina illgerningar tagit
uppgiften att förse Stockholm med lifsmedel — satte sig år 1392 i
besittning af Gotland. Hansestäderne hade emellertid åter sändt ut
fredsskepp, dr. Margareta hade erbjudit sin hjelp, och på hösten 1393
belägrade hon Stockholm, som hade blifvit belagdt med interdikt. En
af fetaliebrödernes anförare, Hugo, hvilken fäga uppfyllde de
förpligtelser, hvilka hans riddarevärdighet ålade honom, skyndade med åtta
skepp för att undsätta Stockholm, men han hann icke längre än
till trakten af Dalarö, der hans skepp fröso fast. Han fällde träd,
staplade upp dem som en vall kring skeppen och öste öfver dem
vatten. Underrättelsen om det gynnsamma tillfället nådde
belägringshären utanför Stockholm. Man ryckte ut, men möttes af en isvall,
som var omöjlig att forcera. Man uppförde ett högt belägringstorn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
