Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I FÖRRE DELEN AF 1400-TALET. 909
(natt och dag). Dennes svenner hade satt sig i besittning af
Brömsehus. De hade legat på lur utanför fästet med spända armborst, och
när de hörde vakten afblåsas och borgporten öppnas, störtade de in,
grepo fogden och drefvo ut besättningen. Sjelf gick Engelbrekt till
Ronneby, som gjorde ett fåfängt försök att försvara sig. Två gånger
stridde han mot Skåningarne och ingick derefter med dem ett
stillestånd. Laholms fäste köpte han från den danske fogden. I Halmstad
inlades en stark besättning. Vid Varbergs hus förlade han en
manstark trupp. Fogden på Elfsborg tvangs till stillestånd och miste all
befattning med länet. Så kom han till Axevalls slott, som han
började belägra. På fyra månader hade han utfört detta underbara
segertåg.
Utanför Axevall sjuknade han, och kort derefter föll han för en
mördares hand. Hans mördare ströfvade sedan kring på Östersjön som
sjöröfvare. Efter Engelbrekts död öppnades på Nyköpings hus
portarne för marsken och rikshöfvidsmannen, hvilken, för att komma
hastigt dit, lät draga sina skepp öfver edet vid Södertelje. Engelbrekt
hade velat gräfva igenom detta ed — men hur skulle han hafva fått
tid till denna fredliga bragd?
Om allmogehärarnes sammansättning och huru det var ordnadt
med befälet öfver dem, derom känna vi intet. En antydan ligger
måhända i rimkrönikans berättelse om Vermländingarnes uppror år 1438.
Fogden på Örebro hus sände bud till marsken, att Värmerne voro på
väg att belägra Örebro, de voro endast sex mil bort. Riksrådet hr
Arvid Svan ryckte mot bönderne, hvilke, så snart de fingo se
hofmännen komma, flydde hals öfver hufvud utom tre härad. Det ser
således ut, som om bönderne från samma härad höllo sig samman
under härfärderna. Hr Arvid ryckte vidare in i Vermland och kom
till Jösse härad, der bönderne ville å nytt göra motstånd.
Då Svan de tidender sporde,
raskligen han sig redo gjorde,
och så strax ryckte han
dit han de bönder fann.
Rätt som jämnt var dag och natt,
då vard han varse brådt,
hvar bönder på ett näs hade lägrat sig,
isen der mest omkring gick,
bråtar hade de ock huggit för sig.
Då mälte Svan till dem alla [till sitt folk]:
’vi vilja på sankt Örjan kalla,
hvilken hofman nu är goder,
han tänke på sin goda moder’.
De bönder vordo betida vara,
hvar de hofmän på isen fara,
och redde sig till värja mest.
som de kunde allra bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
