Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910 KRIGFÖRINGEN
Hofmännen ropade, om bönder ville lefva,
under marskens nåd skulle de sig gifva:
’”viljen I alle lefva hele,
I gån till Svan, vi vilja eder fela.’ 1
Bönderne svarade åter så:
’vi fela oss sjelfve, huru det kan gå,
törens I eljes till oss fara,
I finnen, vi vilja eder ej spara’.
Sedan rände hofmän dem strax i mot
och föllo genast af till fot,
med stor mandom de till dem gingo,
stora hugg de bönder fingo,
’slå död’, de hofmän alle öpa [ropa]
och bönder då åt skogen löpa,
de glömde qvar både pik och skräppa,
och tackade Gud de kunde släppa.
Vid 40 och 100 bönder slogos der i häl,
förut måtte de hafva styrt det väl.
Hofmännen fingo alle deras hästar och slädar
och så mycken flatkaka meder.
Tjugo och hundrade hofmän, de voro ej flere,
sju hundrade voro bönderne och än mere.
Under föregående tider hade krigsfara gemenligen hotat från ett
håll, och det gällde då att möta på den väg, långs hvilken faran var
att vänta. Tiderna hade ändrats. Det fordrades nu af statsmän och
krigare att gifva akt på alle delar af landet, i all synnerhet när det
var fråga om missnöje och motstånd hvar som helst från de öfver
landet spridde stormännens sida. Hr Karl Knutsson hade tillfälle att
erfara detta år 1439. Från Skeninge hade han sändt sine svenner till
Uppland. Samtidigt sände han en skara, som icke torde hafva varit
så liten, ty han satte för henne tvänne höfdingar, till Kalmar, för att
med hjelp af Småländingarne belägra staden. Sjelf begaf han sig till
Elfsborg, derifrån till Axevall och Örebro, vidare till Nyköpings hus,
som han ämnade belägra, men fick det sig genast upplåtet. Han nöd-
gades snart begifva sig till Östergötland, då Nils Stensson på
Stegeborg icke visat sig pålitlig. När hr Karl kom till Stegeborg med
några af rikets råd, stod Nils vid vindbron med tretio
armborstskyttar och vägrade att upplåta slottet. Senare fann Nils för godt att
sätta sig i säkerhet. Med 31 man red han ned till Tjust och ref upp
alla broar, som han hade passerat, vid Eds kyrka (i Tjust) grep han
fyra frälsemän och tog allt hvad de hade. I Tuna fann han ett skepp
och seglade öfver till Öland, hvarifrån han begaf sig till Gotland, för
att träffa k. Erik. Af honom fick han 200 man jämte proviant och
utnämndes till marsk. Återkommen till Stegeborg brandskattade han
Östergötlands städer, men måste omsider med två snäckor vända åter
till Gotland.
1 Gifva eder lejd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
