- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
934

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

934 KRIGFÖRINGEN

baner 1 och kunde intet vinna, utan måste fly för andre gången.
Svenskarnes andre motgång gaf Danskarne hopp att kunna vinna slaget.
Dannebrogen drog ned af berget och med denne åtminstone en stor
del af hären deruppe. De slöto sig till afdelningen vid sankt Klara,
men

der månde de alle illa fara,

Svenske samlas då alle till hopa

och begynna uppå nytt att ropa:

»nu äro Daner af Danmark

komne till oss uppå slät mark,

den som vill i Sverige länge bo,

han gifve sig nu ingen ro.»

Hufvudbaneren möttes der tre sinne,

hvem Gud vill hjelpa han kan vinna.

Icke ville jag då gerna när vara,

förty ingen ville annan spara,

bloden måtte öfver händer flyta,

förr än Svenskar kunde dannebrog slita,

striden var svår med alla,

så måtte dannebrog neder falla,

hård strid må det vålla,

ty kan hr Strange dannebrog ej hålla,

fem hundra Danskar då störta omkull

och hvar öfver annan föll,

’slå död’ var allas deras rop,

så nåde det Gud som dem skop.

O, hvad der var många blodiga händer,

som störte alle i sänder.

Månge Tyske och Danskar måtte då fly

med rop och storan gny,

det räckte timmar två,

förr än de kunde dem omkull slå.

Deras hufvudbaner stod i berget fast

och hade då der ingen hast.

Dit flydde de som undan kommo.

sig till liten fromma. 2

1 Jag kan ej annorledes förklara det uttryck, som förekommer i skildringen af
den andra striden.

Svenske kunde baner icke hålla (v. 2295)
Jfr det följande.
det räckte timmar två
förr än de kunde dem omkull slå,
deras hufvudbaner stod i berget fast.
Svenske män samlas fjerde sinne [gång],
akta det baner åter vinna (v. 2334—2336, 2340, 2341).

De i den andra anförda raden betecknar, såsom sammanhanget visar,
Svenskarne. Deras hufvudbaner måste då äfven vara Svenskarnes, hvilket de i den
fjerde striden sökte återvinna. Danskarnes dannebrog hade i den tredje striden
fallit i Svenskarnes händer.

Jfr föregående anmärkning. Hufvudbaneret på berget kan icke hafva varit
dannebrogen, ty den var redan förd ned från berget och förlorad. Om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0934.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free