Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500-TALET. 945
Belägringshären utgjordes af hr Stens och hr Svantes tjenarc, af trupper
sände från städerne och af allmogen. Hären bestod af 4,000 man,
hvartill kom Stockholms borgerskap. Den egentlige ledaren af
belägringen var den till biskop i Linköping valde, men ej af påfven
erkände Hemming Gadd. Malmarne afbrändes. Vid grafven, som skilde
slottet från staden, i trakten af den hel. Nicolai kyrka och
slagtarebodarna, uppsattes reseskärmar. Man led emellertid brist på kanoner.
En mörsare hade man, men redan vid första skottet gick ene tappen
af. Man beslöt sig för att hålla slottet strängt isoleradt. Man vakade
noga, att inga bref eller bud kommo till eller gingo från slottet samt
att inga lifsmedel fördes dit in. Dr. Kristina, som vid belägringens
början hade nekande besvarat anbudet att få i frid draga dädan,
började snart märka, att en belägring medförde hvarjehanda umbäranden.
I januari bad hon genom erkebiskopen att få litet vin, hon lät genom
sine svenske vänner ropa till de belägrande en bön om ett
sammanträde med hr Sten, men detta afslogs af Hemming Gadd: då hon velat
underkasta sig en belägring, finge hon nu stå sitt kast. När våren
kom, byggdes med mycket arbete en väldig bom, som skulle fästas
med den ene änden vid Käpplingeholmen, med den andre vid staden,
för att göra det för skepp och båtar omöjligt att närma sig slottet,
men vid utläggandet inträffade det missödet, att den yttre änden kom
i drift. Tolf män af slottets besättning skyndade då till i en båt
och förankrade denne bomände vid slottet. Så mycket mera var detta
missöde betänkligt, som man tog för gifvet, att konungen vid första
öppna vatten skulle infinna sig med en flotta. Emellertid fingo de
belägrande en mäktig bundsförvant inom slottet. I staden, som dock
stod i förbindelse med landsbygden, var det ondt om proviant: fläsk
och grofmat kunde man icke få köpa der, heter det i ett bref af den
15 april 1502. Hur skulle det icke då sett ut på slottet? ÖOckså sjuknade
der den ene efter den andre i skörbjugg. Försvaret blef derföre
svagare. Den 29 april företogs en stormning. »Då gaf oss Gud till lycka,
att vi kommo ofvan uppå bolverket och brände upp både bolverk
och skepp och båtar, så att der var intet igen, och trädde vi inför
muren vestantill och brände porten och voro der inom i förborgen för
dem.» Besättningen försvarade sig med bössor, pilar och skufvestenar,
d. v. s. store stenar, som skötos ut till murkanten och från denne föllo
ned på den vid murens fot samlade fienden. Bolverket var således ett
yttre försvarsverk af mera tillfällig natur, uppfördt af timmer. Detta
bolverk synes hafva förekommit nedantill vid stranden, eftersom skepp
och båtar brändes samtidigt med bolverket. Denna berättelse, hvilken
förekommer i ett bref till hr Svante Nilsson, visar, att förborgen till
Stockholms slott låg åt vester, i närheten af den nuvarande högvakten
och vestre slottsporten; stormningen lär hafva kostat besättningen en
förlust af 100 man. Den 9 maj kapitulerade slottet. Nio hundra man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
