Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500-TALET. 959
Då mån I veta, att vi hafva haft der tio svenner sedan i fastan, då I
drogen derifrån, och de äro ännu der tillstädes, ehuru två af dem
hafva blifvit gripne och två slagne. — — Vi hafva fått en skrifvelse
af Hans Örjansson, som är höfvidsman på kyrkan, med vår tjenare för
fyra dagar sedan, begärande, att vi skulle hemkalla de öfrige, för den
skuld att de äro sjuke, och sända honom färdige karlar igen, hvilket
vi ock vilja göra efter Edert herredömes skrifvelse och hans begärelse.
— — Vår tjenare underviste oss, att hr Stens tjenare, de andre
herrars och gode mäns tjenare allvarligen tillsagt Hans Örjansson, att de
ingalunda ville der längre ligga än till nu förlidne måndag eller tisdag
— det var det allra längsta. Då skrefvo vi till honom strax med en
vår tjenare, som skulle stanna der i stället för en sjuk, som kom hem,
att han skulle oss oförtöfvadt tillbjuda, att om hr Stens och de andre
gode herrars och mäns tjenare blifva till städes, då vilja vi strax dit
sända färdige karlar och hemkalla de andre, som äro sjuke. Dock äro
våre tjenare oss fast olydige och oviljoge till att fara och ligga på
den kyrkan intäppte, de säga sig hellre vilja vara på marken, om behof
göres för rikets tjenst, och säga de sig förr skola finna en annan väg
än att ligga der, mest för den skuld, att andre, som hafva större län,
hafva der få och somlige inge, och de undra på oss, hvarföre vi hafva
våre tjenare der så fale.»
Detta är också ett karakteristiskt drag för medeltiden: det visar,
huruledes tjenare i stället för att lyda tilläto sig att tänka.
Hvarjehanda omständigheter, nu ej kända, voro då, på grund af de då rådande
förhållandena, i synnerligen hög grad bestämmande för de militära
förhållandena. Hr Hemming skrifver i midten af september, just då
förhållandena i Kalmartrakten voro allra mest brydsamma, att man
kunde icke få något folk från Östergötland, ty ’här är icke bergadt i
Östergötland och rågen icke sådd’.
Mot slutet af september var emellertid hr Hemming färdig. Han
tågade ned efter Stångåns dal och gick derifrån öfver i Emåns dal
samt vidare söderut. Möreborne hade slutit sig till Danskarne, men
började draga sig tillbaka, när de fingo aning om Hemming Gadds
ankomst. På Hosmo kyrka hade han 74 man liggande, de hade den
4 oktober bryggt det sista maltet, nio tunnor öl efter tre Kalmarspann,
i öfrigt hade de endast tvänne kor. Danskarne dernere plundrade, de
hade tagit till fångar presten i Ljungby och presten i Dörby, de
fordrade i lösen för den förre 100, för den senare 60 oxar, men från
Hosmo kyrka höllo de sig på ett afstånd af två bösseskott.
Madesjöborne, in mot Värendsgränsen, läto säga hr Hemming, medan han ännu
var vid Högsby, att de ville gå man ur huset, om de finge följa honom.
Betecknande äro följande uttryck i ett bref från hr Hemming till
riksföreståndaren: »Jag har sorg för folkets skuld. Jag töres icke låta dem
alle komma till hopa, ty de hafva sedan ingen ro, ropa och skria om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
