Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
976 KRIGFÖRINGEN
om staden utkämpades en strid, som slutade med seger för Svenskarne.
Det danska rytteriet blef tillbakaslaget, och det red under flykten ned
en del af dess eget fotfolk. Sjöledes drog den drygaste delen af den
danske hären bort, men slottet höll sig ännu in i det följande året.
Belägringshären utgjordes af manskap uppbådadt från den kringliggande
trakten, befälet fördes af en borgare i Stockholm. Slotten vid Örebro
och Nyköping, Stegeborg och Stäkeholm belägrades. Östgötastäderne
anslöto sig till resningen. I Vermland och Dal reste sig allmogen
sjelfmant. Lagmannen i Vermland Nils Olsson ryckte ned i Vestergötland,
hvars lagman hr Ture Jönsson fortfarande höll på k. Kristiern.
Allmogen förklarade sig för hr Gustaf, och hr Ture fann det till sist med
sin fördel öfverensstämmande att följa allmogens exempel. I östra
Småland förekommo strider, tills vidare utan resultat.
I början af maj 1521 sände hr Gustaf sin här in åt Uppland.
Erkebiskopsborgen i Uppsala eröfrades. Erkebiskop Gustaf Trolles
försök att återvinna Uppsala misslyckades. Vid midsommartiden
börjades belägringen af Stockholm, hvilken blef långvarig. Erkebiskopen
valdes af riksrådet och magistraten i Stockholm till höfvidsman i
Sverige. I augusti månad blef emellertid hr Gustaf i Vadstena utsedd
till Sveriges rikes föreståndare. Hjelp kom äfven utifrån. Staffan
Sasse, som i Danzig hade blifvit försedd med kaparebref, gaf sig till
sjös, tog flere danska skepp och förde tyske knektar öfver till Sverige
att der träda i hr Gustafs tjenst. Kriget fördes inom olika delar af
riket. Det ena slottet efter det andra föll i hr Gustafs händer:
Stegeborg, Nyköping, Stäkeholm, Vesterås, biskopsslottet Tynnelsö,
stormansslottet Ängsö — stormansslottet Vik belägrades ett helt år, innan det
gaf sig. I juni 1522 kommo tio lybska krigsskepp till Söderköping
med knektar och varor till hjelp för det svenska partiet. I oktober
kommo ytterligare åtta fartyg från Lybeck.
Stockholm utgjorde hufvudstödet för k. Kristierns makt i Sverige.
Man hade der rustat sig för envist försvar. Ända från Malmö hade
krigsfolk anskaffats. Jakter hade utsändts under befäl af Hans
skräddare för att färdas omkring i farvattnen åt Öregrund och Gefle, för
att hindra norrländska fartyg från att i handelsärenden segla till
utländske hamnar, samt för att tala med allmogen vid sjökanten och
hålla honom trogen mot konungen. Men fientliga jakter saknades ej
heller, och tillförseln till staden blef svårare, ju mera allmogen slöt sig
till hr Gustaf. K. Kristierns skotske knektar, som voro inqvarterade
hos borgarne, betedde sig så, att borgmästare och råd måste hos
konungen begära deras bortkallande; sjelfve skulle de nog försvara staden.
Stockholms belägring borjades midsommartiden år 1521. Det
svenska krigsfolket lägrade sig på Brunkeberg, men blef efter någon
tid tillbakadrifvet till Rotebro, ja, under tre Seckor var det helt och
hållet borta. I oktober återställdes emellertid lägret vid Rotebro, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
