Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 ANSGARS MISSION.
På Björkön mottogs Ansgar mycket vänligt af den svenske konungen
Björn. Anledningen till främlingarnes ankomst blef anmäld, konungen
rådgjorde med sine närmaste, och tillstånd gafs främlingarne att stanna
qvar och förkunna sin lära, med rätt för hvem det ville att antaga
denna. Der funnos månge, som tagits som fångar i kristna land och
nu voro glade att komma i åtnjutande af sakramenten. Infödingar
lyssnade ock till den nya läran och läto sig döpas. Bland desse märkas
särskildt en Härger, 1 hvilken kallas stadens föreståndare och konungens
rådgifvare; han säges derjämte hafva stått i ett mycket nära
förhållande till konungen. Han torde väl hafva varit bosatt på Björkön,
då han väl annars svårligen kunnat vara föreståndare för dervarande
stadssamhälle, och på denna ö låg väl hans fädernegård, å hvilken
han lät uppföra en kyrka. Denna, som helt visst uppfördes af timmer,
var Sveriges första kyrka, kanske Nordens; åtminstone omtalas ingen
äldre, men detta kan naturligtvis bero på tillfälligheter.
Efter någon tids 2 vistelse i Sverige, kanske hufvudsakligast på
Björkön, vände Ansgar med Witmar åter, och den förre deltog i den
stora riksförsamlingen i Diedenhofen oktober 831. Vid denna fattades
beslutet att för främjande af missionen bland Nordbor och Vender
upprätta ett nytt erkebiskopsdöme med säte i Hamburg, och följande
månad utsågs Ansgar till den förste innehafvaren af detta stift. Påfven
godkände åtgärden, lemnade honom det till erkebiskopsvärdigheten
hörande palliet och nämnde honom till sin legat, d. v. s. gaf honom
uppdraget att fortsätta kyrkans grundande och uppbyggande i de
nordliga landen. Erkebiskop Ebo hade tidigare mottagit påflig delegation
för samma område. Ansgar blef hans medlegat. Aftal träffades, att
Ansgar skulle sysselsätta sig med kyrkan i Danmark, Ebo med den
svenska kyrkan. Som Ebo var alltför mycket upptagen af tidens
politiska sträfvanden, hade han ingen afsigt att sjelf gå till Sverige, utan
sände i sitt ställe sin frände biskop Gauzbert — i Norden kallad
Gautbert — och fritog den svenska kyrkan från beroende under
erkebiskopen i Hamburg. Gauzbert synes redan år 832 hafva kommit till
Sverige. 3 Missionen i Sverige synes hafva utvecklats med framgång.
Gauzbert underhöll förbindelser med hemlandet. Bref till honom från
abbot Raban i Fulda omtala öfversändandet af mess- och
evangelieböcker, en psaltare, ett exemplar af apostlagerningarna, presterliga
kläder, altardukar och klockor. 4 Klostret i Welanao i Holstein, som
ursprungligen lemnats som stöd för den danska missionen,
öfverflyttades nu till den svenska. Men framgången blef ej varaktig. Efter
1 I Ansgars biografi kallas han Herigarius.
2 Enligt Vita Ansgarii skulle han denne gång hafva vistats i Sverige halftannat
år, hvilket blir möjligt, om han reste till Sverige våren 830.
3 Dehio, del 1, s. 67 (efter Rückert, De Ebonis archiepiscopit Remensis vita
(1844).
4 Forschungen für deutsche Geschichte, d. 5, s. 381 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
