Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARS MISSION. 31
några år uppkom en folkresning mot kristendomen, Gauzberts frände
Nithard blef dödad, Gauzbert och de öfrige presterne tvungos att
lemna landet.
I Danmark hade Ansgar så godt som ingen framgång. Tvänne
kyrkor funnos i stiftet, när Than tillträdde detsamma, två nya fick han
tillfälle att uppföra. Endast i dessa fyra kyrkor förrättades dopet vid
påsk- och pingstfesterna. Slutligen blef Hamburg år 845 i grund
ödelagdt af nordiske vikingar. Med möda undkom Ansgar med lifvet.
Hans ställning var så mycket sämre, som det till stöd för den
hamburgska kyrkan af kejsaren skänkta godset Turholt i Flandern hade
gått förloradt. Det dröjde någon tid, innan förhållandena kunde
ordnas.
Det lyckades emellertid. Biskopsstiftet i Bremen blef ledigt
samma år som Hamburg förstördes. Efter långvariga förhandlingar
blefvo stiften Bremen och Hamburg sammanslagna till ett. Bremen
blef nu erkebiskopens säte.
På Björkön fanns fortfarande en kristen församling, hvilken —
kunna vi säga — slöt sig om Härger. Men någon prest fanns der icke,
hvilket naturligtvis framkallade mycket bekymmer: själavård saknades,
inga sakramentala handlingar kunde utföras, man fick se döden i
ansigtet utan att kunna erhålla kyrkans hjelp genom kyrkans tjenare.
Ansgar kunde icke göra något, då den svenska missionen fortfarande
tillhörde erkebiskop Ebo, men han-sände dock till Sverige eremiten
Ardgar för att se till, huru förhållandena der voro. Skulle allt der
vara slut?
Förhållandena i Sverige befunnos vara jämförelsevis goda. Härger
hade blifvit mycket bespottad för sin kristna tro, men det sades, att
underverk hade skett, hvilka visade, att hans gud var en mäktig gud.
Om dessa anderverk, regnets fallande på olika sidor af en linie och
en plötslig helbregdagörelse, vill jag icke yttra något. Den tiden
trodde, enligt Ansgars lefnadsteckning, icke blott de kristne utan äfven
hedningarne på deras giltighet. Äfven staden på Björkön skall hafva
genom anropan af Christus blifvit räddad från förstöring af en fientlig
flotta, som räknade icke mindre än 32 skepp. Ardgar fick gifva den
trofaste Härger dödssakramentet. En gammal qvinna å Björkön,
Frideborg, som troget höll på kristendomen och väntade sin död under den
tid, då ingen andlig man fanns i staden, hade ett litet kärl med vin
och hade föreskrifvit, att när den yttersta stunden nalkades, skulle
vinet droppas i hennes mun — detta skulle ersätta den nattvard, som
under vanliga förhållanden gafs den döende. Hon lefde dock till dess
Ardgar kom och erhöll således i fullt mått hvad hon önskade. Hon
hade gifvit sin dotter i uppdrag att dela ut hennes egodelar åt de
fattige, d. v. s. åt kristne fattige, men som sådane icke funnos å Björkön,
skulle dottern utskifta hennes egendom bland de fattige i Dorestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
