Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ANSGARS MISSION.
Ett bättre bevis för de nära förbindelserna mellan staden i Mälaren
och staden i Nederland kunna vi icke få.
Ardgar återvände till Ansgar och förtalde hvad han i Sverige sett
och handlat. Mellan Gauzberts affärd och Ardgars besök i Sverige
hade ungefär sju år förflutit. Tiden för Gauzberts affärd är icke så
noga angifven. Hon synes emellertid hafva inträffat ungefär samtidigt
med Hamburgs förstöring, således vid midten af 840-talet, Ardgar bör
således hafva varit i Sverige i början af 850-talet.
Efter hans afresa saknades förkunnare af kristendomen i Sverige.
Ansgar ömmade för det folk han tidigare hade sökt omvända, men,
bunden genom aftalet med erkebiskop Ebo, vände han sig till dennes
ombud Gauzbert, hvilken efter återkomsten från Sverige hade blifvit
biskop i Ösnabrück, med begäran att han skulle göra något. Men
Gauzbert svarade, att han hade blifvit utdrifven från Sverige, hvadan
hans återuppträdande derstädes kunde framkalla obehag; det vore bättre
om Ansgar, som vid sitt förre besök haft framgång, ville åter begifva
sig dit. Som följeslage skulle han få en Gauzberts frände Erimbert,
hvilken, derest missionen lyckades, skulle stanna qvar och sköta den
svenska kyrkan. Erkebiskop Ebo hade på sin lott fått missionen i
Sverige, Gauzbert var hans ombud, Erimbert åter var Gauzberts ombud.
Man höll sålunda på Ebos rättigheter, men man försmådde icke Ansgars
hjelp. Han kunde ju göra hvad han mäktade. Hans andra färd till
Sverige företogs något före år 854.
Ansgar anlände efter en lång sjöresa — hon räknade ungefär tjugo
dagar — till den af honom förut besökta Björkön. Konungen af
Sverige hette då Olof. Tidpunkten var ganska kritisk. Reaktionen
mot kristendomen var fortfarande stark. Kort före Ansgars ankomst
hade en man uppträdt å ett ting och sagt, att han hade haft en
uppenbarelse af de gamle gudarne, hvilke klagade öfver att offren minskades,
ehuru gudarnes välgerningar hade varit stora. Man ville nu antaga
en främmande gud. Tyckte man icke att de gamle gudarne voro
tillräcklige, kunde man ju som gud antaga en framfaren konung Erik.
Åt honom uppfördes ock ett tempel, åt honom offrades. Denna
berättelse, som förekommer i Rimberts lefnadsteckning öfver Ansgar,
förefaller ytterst otrovärdig. Hon torde bero på något missförstånd.
Ett sådant gudamakande är, synes mig, otänkbart.
Konung Olof mottog Ansgar med en viss tvekan, han kunde icke
gifva ett afgörande svar, ett sådant kunde endast menigheten afgifva.
Ett ting hölls å Björkön, och å detta medgafs förkunnandet af
kristendomen och utöfvandet af kristendomens sed. Men för att beslutet
skulle vinna kraft erfordrades godkännande från ett annat ting. Detta
godkännande erhölls, och dermed var saken afgjord. När vi pröfva
denna berättelse efter hvad vi veta om de forna förhållandena i Sverige,
är det ganska svårt att fatta hvad som menas med det ena och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
