Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSMUND. BISKOPAR I SKÅNE. ADALVARDARNE. 47
äfven politiken. Han uträttade mycket för kristendomens stadfästande
i Norden. Han afled år 1072.
Omedelbart efter tillträdet till stiftstyrelsen sände han ett bref
till de i Norden verkande prestmännen och inledde vänliga
förbindelser med de två konungarne, som då funnos, Magnus i Norge och
Danmark, Anund i Sverige. Uppgiften om Anund kan bero på ett
misstag, då namnet Emund icke är mycket olika. Så mycket är
emellertid visst, att denne Emund, en oäkta son till Olof
skotkonnng och efterträdare till den äkta födde Anund, kom i tvist
med erkebiskopen. Den nyss nämnde yngre Sigfrid-Sigurd- -Sigward
hade en bror- eller systerson Åsmund, hvilken som gosse hade satts i
domkyrkoskolan i Bremen, men derefter börjat handla på egen hand.
Fåfängt sökte han att i Rom vinna biskopsvärdighet. Till sist erhöll
han denna af en polsk erkebiskop. Han uppträdde derefter i Sverige,
sade sig vara vigd af påfven och framhöll, att den svenska kyrkan
icke hade något att skaffa med erkebiskopsstolen i Bremen. Adalbert
sände till Sverige en af sine mera framstående prester, Adalvard,
sedermera kallad den äldre, men han afvisades och vände åter till
Bremen. Åsmund maåste således hafva egt ett ganska stort inflytande
i Sverige, och det är väl detta, som föranledt, att hans namn blifvit
infördt i så många biskopslängder i Sverige.
Förhållandet mellan den danske konungen Sven Estridsson och
erkebiskop Adalbert var i början ganska spändt, men konungen fick
gifva efter, och dermed följde en genomgripande organisation af den
danska kyrkan. Här har jag endast att omtala, att tvänne
biskopsstolar upprättades inom Skåne, den ene i Lund, den andre i det
ungefär en mil derifrån aflägsna Dalby. Väl må det framkalla undran, att
tvänne biskopsstolar upprättades så nära intill hvarandra. Efter hvilke
grunder skulle Skåne delas mellan de två biskoparne? Svar på denna
undran och denna fråga torde svårligen kunna vinnas. Denna anordning
dömde ock ut sig sjelf. När den förste biskopen i Lund Henrik
hade aflidit — antagligen år 1060 — blef biskop Egino i Dalby
biskop öfver hela Skåno och verkade som sådan intill sitt dödsår
1072. 1
I Sverige uppträdde icke försöket att lösrycka sig från
erkebiskopsdömet i Bremen. Man bad att få en biskop sig tillsänd och den nyss
nämnde Adalvard skickades till den gamle stiftsstaden Skara, Adalvard
d. ä., vid pass år 1060. Åsmund vände åter till sitt hemland England.
Adalvard var mycket verksam. Vestergötland synes vid denna tid
hafva fullständigt varit vunnet för kristendomen, Adalvard vann för
denne också det afsides liggande Vermland. Äfven i Svealand började
den gamla tron vackla. En annan Adalvard — kallad den yngre —
1 Enligt Saxo skulle Egino hafva lefvat mycket längre, men uppgiften af den med
Egino samtida Adam eger gifvetvis större vitsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
