Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ADALBERT. SEX TYSKE BISKOPAR I SVERIGE.
skickades dit upp, och åt honom anvisades Sigtuna som biskopssäte.
Han bedref ock der i trakten ett lyckosamt arbete.
Adam säger, att Adalbert sände sex biskopar till Sverige:
Adalvard d. ä., Acelin, Adalvard d. y. och Tadik, Simon, hvilken äfven
kallades Stenfi — namnet var väl Stenfinn — och munken Johannes.
Adalvard d. ä. var döende, då hans yngre namne under färden till
Sigtuna kom till Skara, han blef begrafven, och den yngre Adalvard
fortsatte sin färd. I början hade han framgång, men motigheter torde
hafva mött, ty han drog sig tillbaka till Skara och öfvertog
egenmäktigt styrelsen öfver Skara-området. Detta var ett brott mot kyrklig
ordning, och han hemkallades. 1 Till Adalvard d. ä:s efterträdare utsågs
en Acelin, men han föredrog att stanna i Köln, hvarest han var bosatt.
Efter Adalvard d. y. nämndes till biskop en Tadik från klostret i
Rameslo, men han torde icke hafva uträttat något, ty om honom
berättas intet annat än att han var en läckermun. Adalbert nöjde sig
ej med att söka grunda en kyrka i Svealand, han sände äfven Stenfinn,
äfven kallad Simon, till Helsingland. Munken Johannes sändes, enligt
ett tillägg till Adams berättelse, till öarna i Östersjön. Vi hafva väl
att i främsta rummet tänka på Gotland, hvilket vid denna tid hade
en så stor betydelse för handelsförhållandena i Norden. Adam sjelf
säger, att Johannes, äfven kallad Hiltin, hade fått Björkö sig anvisadt
som biskopssäte, men staden å Björkön var redan då ödelagd. 2 Hiltin
vände efter tvänne års arbete tillbaka till Adalbert år 1064 3 och
nedlade sitt embete. Huru mycket han hade uträttat, veta vi icke. Ej
heller äro frukterna af Simons missionsverksamhet inom de nordligare
delarne af Sverige kända.
Vi hafva på detta sätt kommit något bortom midten af 1000-talet.
Till ungefär midten af detta århundrade höra flere af våre runstenar,
hvilke vittna, huru kristendomen alltmera fick utbredning bland
landsbygdens invånare.
Införande af kristendomen omtalas direkt å Frösöstenen, hvilken
finnes afbildad del 1, s. 45: » Östman Gudfastsson lät resa denne sten
och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland.»
Ypperlig hjelp för runstenarnes daterande och ett bevis för att
månge af dem, antagligen de fleste, tillhöra denna sid, lemnas oss af
1 Adalvard d. y. befann sig år 1068 i Bremen, i en då utfärdad urkund kallad
biskop i Sigtuna. I samme urkund omtalas en abbot Hiltin, hvilken torde
vara den munk Hiltin- -Johannes, som var skickad till öarna i Östersjön.
2 Dehio vet, att staden på Björkön då var förstörd, och anser sig derföre böra
tänka på ett annat Birca, han gissar på Borgholm å Öland. Detta är emellertid
gripet ur luften. Adam säger, att Birca låg midt emot Slavernes hufvudstad
Jomsborg, hvilket läge Dehio anser bättre passa för Borgholm än för Birca.
Han har då icke uppmärksammat, att Adam anser Sverige ligga icke i norr
och söder, utan i öster och vester. Derföre passar talet om Birkas läge midt
emot den nordtyska kusten fullkomligt väl. Man borde emellertid på Adalberts
tid hafva vetat i Bremen, att Björköstaden var öde. Det är möjligt, att Adam
af misstag kommit att här nämna Birca.
3 Jfr anm. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
