Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 RUNSTENARNES VITTNESBÖRD
efter sin frände Frode, men han var då männens förman, men han
fann sin död i Svitjod och omkom i Frögers lid, då alle vikingar
[omkommo].» Bugge antager, att Fröger kommit åter till Norden från
sin Greklandsfärd samt att han och hans krigare härjat på Östersjöns
östra kust. Under hans härfärder der omkom en man från Gestrikland
vid ett infall i Tavastland, sjelf omkom Fröger på eller vid Ösel,
måhända genom skeppsbrott, och då omkom äfven den danske deltagaren
i färden; »då Svenskar bodde å Ösel och Dagö, kunde dessa öar räknas
till Svitjod.» 1 Veckholmsbonden omkom i Lifland. Runstenen i Vestra
Ryds sn är korstecknad.
Hemlingestenen är ristad af tvänne män, Sven och Åsmund. Den
senare har ristat månge stenar, hvilke alle tala om kristen tro. Han
plägade anropa icke blott Gud, utan äfven Guds moder om hjelp för
den dödes själ.
Flere runstenar uppgifva, att den till hvars minne runstenen var
rest, dött i ’hvita våder’, d. v. s. medan han ännu var iklädd den hvita
drägt, som den nydöpte skulle bära de första åtta dagarne efter dopet.
En sten vid Tensta kyrka, i norr från Uppsala, omtalar en Antvit,
som dött i de hvita våderna; ’Christus hjelpe Antvits själ’. En sten
vid Jäderstad i Skepptuna sn, östra Uppland, omtalar en annan, som
dött, medan han bar dopkläderna. En sten vid Amnö i Veckholms
sn, vestra Uppland, säger: »Ingelef lät resa sten åt sin man Brune,
han vard död i Danmark i hvita våder. Bale» ÄÅfven denne sten är
korstecknad.
Det ensamt stående namnet Bale måste afse den mycket använde
och således mycket ansedde runmästaren Bale och vi få härigenom
ett datum för de månge stenar, som han prydt med slingor och
djurteckningar.
Vid sidan af Åsmund och Bale intager runmästaren Ypper ett
hedersrum. Han har tecknat månge runstenar, och de utmärka sig
genom slingornas rika utveckling. Hans stenar äro i allmänhet
korstecknade, men, eget nog, finnes, så vidt jag minnes, å ingen enda en
bön för den framlidnes själ. Yppers stenar äro antagligen något senare
än de båda andre mästarnes. På tre af Yppers stenar förekommer det
kristna namnet Johan, skrifvet Joan eller Jon (Liljegren, Runurkunder
nr 617, 306 och 428).
Jag intager här tre teckningar, återgifvande prof på desse tre
runmästares arbeten (fig. 1—3). De gifva ett godt begrepp om den
smak, som bestämde ornamentikens former kring midten af 1000-talet,
och äro derföre nyttiga hjelpmedel för framställandet af den
fornsvenska ornamentikens kronologi.
En intressant grupp af runstenar äro de, som bära den betydande
jorddrottnen Jarlabankes namn. Jag har talat om honom del 1, s. 70.
1 Antigvarisk Tidskrift för Sverige, del 10, s. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
