Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS FORTSKRIDANDE 1 LANDETS OLIKA DELAR. 63
hänseende under Uppsala stift, torde det slutliga omvändelseverket
hafva utgått från Uppland, och denna verksamhet har tydligen äfven
omfattat Jämtland, eftersom detta under Norges konung lydande
landskap i kyrkligt hänseende hörde till Uppsala erkestift.
Om Gotland berättas, att k. Olof den helige under sin färd till
Gårdarike, hvarifrån han återvände till Norge för att der finna sin
död år 1030, hade kristnat Gutarne. Han kan näppeligen hafva
uppehållit sig der länge, och den omvändelse, han framkallade, kan
icke hafva varit mycket omfattande eller grundlig. Hvad jag nyss
yttrade om Kalmar gäller i ännu högre mått om Gotland, ty detta
var Östersjöns förnämste handelsort, med ytterst vidsträckta
förbindelser. Det oaktadt veta vi om Gotlands kristnande så godt som intet.
Kanske räknades Gotland till de öar, å hvilka Johan-Hiltin skulle
verka för kristendomens införande, men han vände snart åter utan att
fullborda verket. Gotland lydde sedermera under biskoparne i
Linköping. Det är möjligt, att desse fullbordat omvändelseverket.
Engelsmannen biskop Henrik i Uppsala samverkade med k. Erik
den helige för Finlands kristnande och förbindande med Sverige i
politiskt hänseende.
Att uppgifva ett årtal, då Sverige kunde sägas vara fullt kristnadt,
är omöjligt, då i Sverige finnas många afsides liggande bygder, af
hvilka somliga hafva en mycket stor omfattning. Men vilja vi gifva
en ungefärlig tidsbestämmelse för Sveriges kristnande, få vi icke fästa
oss vid de aflägsnare bygderna, hvilka den tiden betydde så godt som
intet för Sveriges öden. »Man kan således antaga, att kristendomen
först omkring 1200 varit allmänt antagen öfver hela Sveriges rike»,
har det blifvit sagdt. Vi måste, enligt min åsigt, hålla oss till
kristendomens uppträdande inom de delar af landet, hvilke af gammalt voro
för det svenska riket de vigtigaste, och då måste vi säga, att Sverige
något efter år 1100 var ett kristet land. Blotsvens uppror mot k.
Inge d. ä. var den sista våldsamma yttringen af en heden reaktion.
Om bitterhet fanns i enskildes sinnen mot den nya läran, det betyder
intet i det stora hela. Skulle Sverige icke i närvarande stund vara
ett kristet land derföre att somlige Svenskar äro fientlige mot
kristendomen? Vid de landsdelar, som icke mäktade utöfva något inflytande
på styrelsens och ärendenas gång kunna vi billigtvis icke fästa något
afseende.
Det finnes ett annat omvändelseverk i Sverige, som jag icke kan
underlåta att i detta sammanhang omtala, ehuru det gäller en långt
senare tid, nämligen arbetet för att åt kristendomen vinna den
nomadiska befolkningen i det nordligaste Sverige, Lapparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
