- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
62

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 KRISTENDOMENS FORTSKRIDANDE I LANDETS OLIKA DELAR.

Den norske konungen Sigurd Jorsalafar gjorde på 1120-talet ett
infall i Småland, som det hette, för att kristna landet, men snarare
för att på vikingavis vinna byte. Han riktade sitt anfall mot
Kalmartrakten. Kalmar har helt visst af gammalt varit en betydande
handelsort, som stått i lifliga förbindelser med utlandet, och det kan derföre
synas eget, att icke tidigare försök gjorts i den trakten för att införa
kristendomen. Som Kalmar län, Öland, norra och vestra Småland
under medeltiden tillhörde Linköpings stift, är det troligt, att
kristendomen inom dessa vidsträckta områden blifvit utbredd från
Östergötland.

Björkö såsom medelpunkt för kristendomen i Mälardalen hade
förlorat betydelse, sedan staden å denna ö hade blifvit förstörd. Adalvard
d. y. skickades till Sigtuna.1 Sedan Uppsalatemplet hade blifvit
förstördt, upprättades ett biskopssäte i Uppsala, och en biskop derstädes
omtalas år 1132 i en påflig skrifvelse.

Sankt David utbredde kristendomen i Vestmanland, men kan icke
betraktas som en stiftsbiskop. Den rad af tidige biskopar, som af
1600-talets författare meddelas för Vesterås stift, är till ytterlighet
oklar. Som Davids efterträdare finna vi här den öfverallt
förekommande Åsmund, i längden kallad Amund; om denne föregifne
Vesteråsbiskop anföres ett märkligt drag, hvilket Adam förtäljer just om k.
Emunds samtida Åsmund. Det första säkra årtalet för Vesterås stift är
1182, hvilket ju icke hindrar att stiftet kan vara tidigare upprättadt.
Dalarne hörde till Vesterås stift, men naturligtvis spridde sig
kristendomen sent inom detta landskaps bygder. Den norske konung Sverre
fann ännu år 1178, då han gjorde en äfventyrlig färd genom detta
land, inbyggarne tillhörande den hedna tron.

Äfven för Södermanland är den förste delen af biskopslängden
oklar. En Vilhelm omtalas som biskop i ett påfvebref af senast år
1181. Före honom nämnes en Gerder, hvilken säges år 1129 hafva,
jämte biskop Henrik i Sigtuna, vigt den till den hel. Botvids minne
uppförda träkyrkan. Om Närkingarnes kristnande saknas alla uppgifter.
Genom ett påfvebref af senast år 1181 förenades Närike med Strängnäs
stift. Från Södermanland har väl således Närike vunnits för
kristendomen. Som Närike var en egen lagsaga, hade man måhända der
ovilja att lyda under en biskop, som bodde i en annan lagsaga, hvadan
frågan om Närikes kyrkliga ställning behöfde dragas under påfvens
afgörande.

Om Stenfinns mission inom Helsingland känna vi icke mera än
den kristne budbärarens namn. Som hela Norrland lydde i kyrkligt

1 Lunds domkyrkas dödsbok omtalar en biskop Henrik från Sigtuna såsom en
af de biskopar, som stupade i slaget vid Fotevik i Skåne år 1134. Det är
knappast antagligt, att Sigtuna varit stiftsstad, sedan Uppsala blifvit
biskopssäte. Kanske hade denne Henrik lemnat sitt stift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free