Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOR PÅ ISLAND. 67
blifvit allmän, intogo de två första dopkyrkorna en viss ställning
framför de öfriga: ancienniteten gaf rang.
På Island kommo kyrkorna till stånd uteslutande genom enskildes
företagsamhet; der stod det hvar och en fritt att bygga kyrka. Men
det är sjelfklart, att icke hvem som helst var dertill dogse. Man måste
hafva tillräckligt stort utrymme vid gården för att kunna afstå det
område, som fordrades för kyrkligt behof, man måste ega sådan
förmögenhet, att man förmådde uppföra och underhålla kyrkan och
upprätthålla gudstjensten. Det var endast de mera framstående inom
landet, som kunde blifva kyrkobyggare, och de voro i allmänhet icke sene
att uppträda i denne nye egenskap. Den, som under heden tid hade
varit höfding inom sin bygd, ville naturligtvis gerna äfven under de
nya förhållanden, som skapades genom kristendomens införande, bevara
sin myndighet. Begäret efter inflytande fyllde i uti de fall, då
troshitet brast. Ingen höfding ville för öfrigt vara sämre än jämlikarne.
Liksom de kringboende tidigare hyllat sig till höfdingen, så besökte de
nu hans kyrka.
Isländingarne gjorde i Norge — liksom annanstädes i vestern —
bekantskap med kristendomen och läto sig, åtminstone till det yttre,
omvändas. År 999 kom en Torvald från Island till Nidaros och fann der
k. Olof Tryggvesson. Denne uppmanade Torvald att antaga dopet,
hvartill han förklarade sig villig, ifall han derigenom kunde vinna
konungens vänskap. Han döptes och jämte honom hans folk. Tre
andre Isländingar, Tord, Torvald och Gäst, besökte samme k. Olof i
Nidaros. De två först nämnde, som voro bröder, begärde härberge hos
konungen under vintern och fingo detta mot att de läto sig döpas.
Gäst stannade qvar i skeppet, ty han hade hört, att konungen vore så
hersklysten, att han ville föreskrifva till och med på hvem folk skulle
tro. Ovillig hörsammade Gäst konungens bud att komma till honom,
han vägrade att öfvergifva sine fäders tro, men fick ändock stanna.
Efter någon tid lät han sig primsignas, d. v. s. mottaga primum signum,
det första tecknet, hvilket hade utseende af ett kors. Någon tid
derefter befann sig Gäst i stor farlighet, ur hvilken de makter, till hvilka
han dittills hållit sig, icke förmådde hjelpa honom. Då kom den
tanken för honom, att han skulle anropa den Gud, på hvilken k. Olof
trodde. Han blef derefter undervisad och döpt. Skalden Hallfred
Ottarsson kom år 996 till Agdanäs inom Trondhjem och fick der höra,
att en ny konung hade kommit i landet, med namnet Olof, och att han
böd alle att antaga kristendomen. Hallfred och hans följeslagar voro
ifrige att komma undan till ett hedet land, de lofvade offer till Frö, ifall
de finge komma till Sverige, till Tor eller Oden, om de komme undan
till Island. De seglade ut, men drefvos af stormen tillbaka och måste
stanna i Norge öfver vintern. Kristendomen ville de dock icke antaga.
Något senare kommo Kjärtan, Bolle och andre Isländingar, hvilke genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
