Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKNARNA. 87
sitter Vallerstads prestgäll, sitter »uti en stor och svår almunde väg
och der hart hos ligger en liten socken Järstad, som sin kyrkoherde
icke väl föda kan, derföre hafva vi af vår synnerliga gunst och nåd
unnt och konfererat förenämnde hr Jon, sig till hjelp och undsättning,
förenämnda Järstads socken till ett annex med all den ränta och
rättighet, som dertill ligger» Denne ekonomiske synpunkt gaf ock anledning
till omreglering af socknar. Samma år föreskref k. Gustaf att, då
Bond-arnö socken, »hvilket ock i sanning är», är en ringa gäll och icke
så månge bönder ligga under samma prestgäll, att presten deraf kan
hafva sitt redliga uppehälle, ej heller prestgården kan hållas vid
makt, skola fyra bönder, som äro liggande der utom på Grönsö och
som hittills legat under Husby Trögds socken, hädanefter ligga under
Bond-arnö socken. Å andra sidan måste socknar styckas, icke
derföre att de gåfvo för stor inkomst, utan för mycket arbete. Biskop
Lars i Åbo hade underrättat riksföreståndaren hr Svante och rådet, att
det fanns en socken i Finland, som hade 1,400 bönder och hvars
kyrkoherde hade 20 mil till väg i sockenbud. Biskopen ville derföre, på
socknemännens begäran, dela denna socken i två och låta uppföra en
ny kyrka, hvilket riksföreståndaren och rådet hade godkännt, då
kronans skatt icke derigenom skulle undergå någon minskning. 1
Att skilja mellan kyrkor, som kommit till stånd genom enskildes
initiativ, och dem, som blifvit byggda genom ett senare systematiskt
kompletteringsarbete, är i regeln icke möjligt — i det nu anförda fallet
omtalas ej socknarnas namn — då kyrkorna i regel hafva namn efter
de gårdar, å hvilka de blifvit uppförda. Socknarnas namn äro icke,
såsom tidigare lokalpatrioter trodde, kollektivnamn. I vissa fall hafva
socknar namn efter inbyggarne, t. ex. Holmbo, Lädabo, Näsbo, Åkerbo,
Lenbo, Knutabo socknar, i hvilka fall vi få tänka oss efter o ett a,
d. v. s. Holmbornes, Lädabornes o. s. v. kyrkor och socknar, men detta
betyder intet, ty i alla dessa och liknande fall är namnet efter folket
intet annat än en omgestaltning af namnet på den gård, å hvilken
kyrkan var uppförd; de vanliga namnen i de anförda fallen äro Holms,
Läby, Näs, Åkerby, Lena, Knutby kyrkor och socknar. Till denne
grupp torde vi få räkna ett sådant namn som Morkarla (liksom de förut
anförda exemplen i Uppland), hvilket tidigare kallas Olandamora, d. v. s.
kyrkan vid Mora i Olands härad. De som bodde i Mora kallades
Morkarlar. Enstaka sockennamn finnas dock, hvilka verkligen äro
kollektiva, de äro icke lånade från ett gårdsnamn, utan från ett bygdenamn.
Sådana äro t. ex. Nårunga skoga i Vestergötland, Upphärad, likaledes
i Vestergötland — härad betecknar en bygd —, Amnehärad
(Vestergötland), Grumshärads, Ekeshärads, Väshärads, Ölmehärads socknar i
Vermland, Livæhärad (nu Härad) och Tumbohärad i Södermanland,
——
1 Grönblad, Nya källor till Finlands medeltidshistoria s. 655.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
